Ett vinter-OS i Stockholm borde inte vara aktuellt. Att Stockholm inte med gott samvete kan kallas vintersport-ort är bara en av anledningarna.

Solskensolympiaden 1912 är något att fira med stolthet, som Stockholm gjorde i fjol. Men det borde inte leda till slutsatsen att Stockholm bör arrangera ett framtida vinter-OS, som Svenska Olympiska Kommittén föreslår. Dels var 1912 ett sommar-OS. Dels hölls det 1912.

Storleken och komplexiteten i ett OS är något oerhört. Sotji-OS i Ryssland nästa står, med sin kostsamma storskalighet och korruption, naturligtvis utan jämförelse. En mer avskalad ”svensk” version kanske vore vad den olympiska rörelsen behövde. Men – inte i Stockholm, i varje fall.

Vi kan bedras av de senaste årens hårda vintrar, men Stockholm är helt enkelt ingen vintersport-ort. Att Sotji inte är det heller är inget motargument. Tvärtom. Även i övrigt kan jag instämma i allt Viktor Barth-Kron skriver i DN; vi har våra gigantiska arenor. Vi behöver snarast mer småskalig idrottslig infrastruktur: sporthallar, ridhus, fotbollsplaner, friluftsspår.

Och om staten vill satsa pengar på Stockholm vet jag många spår och vägar som borde stå långt före i kön, till långt högre nytta – för samhällsekonomin och för stockholmarna. Vår trista bottenplacering i framkomlighet bland storstäder i världen (SvD) gör ju heller inte ett OS smidigare.

Är det någon som utöver Slussen, Sergels torg, tunnelbanor, spårvägar och Förbifart tycker att vi behöver stöka till det ytterligare?

Det ska sägas: Jag är ingen sportmänniska, men det har förhoppningsvis inte med saken att göra. Det finns förstås många goda argument för att arrangera OS, det är därför städer gör det. Men för Stockholms del: tills jag får andra, övertygande argument om motsatsen säger jag nej till vinter-OS i Stockholm 2022.

I media om OS-planerna för Stockholm: DN 1, DN 2, SvD, SR Stockholm, Idrottens affärer.