Ingen rätt vägra utföra aborter

Ingen kan tvinga någon att utföra aborter eller ge preventivmedelsråd. Men det går heller inte att vägra om arbetsgivaren menar att det ingår i arbetsuppgifterna. Kvinnans rätt måste alltid sättas först.

ABORTMEDEL. Nio av tio aborter i Sverige utförs på medicinsk väg. Mifegyne ges på svenska sjukhus.
ABORTMEDEL. Nio av tio aborter i Sverige utförs på medicinsk väg. Mifegyne ges på svenska sjukhus.

En barnmorska som inte fick jobb i vården p g a att hon inte vill medverka till aborter har blivit ett omdiskuterat fall (SVT). Barnmorskor, läkare och andra i medicinska yrken har naturligtvis som alla andra rätt till sitt samvete – men det finns ingen rätt att då få arbeta inom vården. Detta är också vad Diskrimineringsombudsmannen nu har kommit fram till, utifrån det enskilda fallet (Vårdfokus). När frågan ställs på som spets måste svaret bli: i så fall får du, med all respekt, söka ett annat arbete eller annan arbetsplats.

Ofta behöver det inte gå så långt. Socialministern, själv kristdemokrat, har beskrivit hur man i praktiken ofta finner lösningar i fördelningen av tjänster. Göran Hägglund anser till skillnad från bland andra partikamraten Mikael Oscarsson, som vi kunde höra i veckans Människor och tro i radion, inte att det behovs någon lagstiftning om samvetsfrihet för att garantera vårdpersonal möjlighet till anställning utan tvång att utföra sådana arbetsuppgifter som aborter och preventivmedelsrådgivning. Det är bra att socialministern intar den ställningen, men att anse att lagstiftningen inte behövs för att situationen oftast löser sig är inte nog motiv. I mina ögon är lagstiftning om sådan ”samvetsfrihet” för vårdpersonal inte lämplig av princip.

Som liberal och feminist anser jag inte att vårdpersonal ska ha möjlighet att välja bort delar av sina arbetsuppgifter. Socialstyrelsen menar att aborter är en del av barnmorskeyrket och det kan inte vara diskriminering att kräva att man ska utföra alla arbetsuppgifter. Den inskränkning som eventuellt sker av en persons religions- och samvetsfrihet, uppväger inte den större inskränkning det skulle innebära av andra personers fri- och rättigheter. Det är patienterna, kvinnorna, det handlar om.

Om arbetsgivaren – vårdgivaren – inte anser att åsikterna och vägran att utföra vissa uppgifter är ett för att utföra arbetet, är problemet givetvis mindre. Då får vi pragmatiska lösningar som de socialministern beskrivit. Men det gör inte situationen oproblematisk. Hur bemöter en barnmorska med dessa åsikter kvinnor som har genomgått eller ska genomgå abort, i andra vårdsituationer? Hur uppfattar patienten, kvinnan, att behandlas av vårdpersonal som man vet har denna inställning?

Fri- och rättigheter är inte enkelt eller svartvitt. De måste vägas mot varandra. I vården måste patientens rätt alltid stå i första rummet.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s