Behovet av mer idrottsmöjligheter är stort i Stockholm, inte minst för barn och unga. Vi vill nu se om vi kan använda olika befintliga ytor i staden på t ex skolgårdar för att skapa idrottsytor som kan komma många till del.
Rörelse har många positiva effekter för hälsa och välmående. För såväl föreningsidrotten som skolornas idrottsundervisning, som spontanidrott på raster och efter skoltid, behövs fler idrottsmöjligheter på Kungsholmen. I Stockholms stad finns beslut om att man ska kunna använda bl a skolgårdar mer för idrottsaktiviteter. Från majoriteten i stadsdelsnämnden vill vi undersöka de möjligheterna här i vår stadsdel. Läs vår skrivelse till nämnden nedan! Läs också gärna Mitt i:s intervju med mig som ordförande (ännu ej på nätet).
Coronapandemin stoppar vårt traditionella nationaldagsfirande. Nästa år hoppas jag vi kan samla tusentals Kungsholmsbor och andra i Rålambshovsparken igen.
Som så mycket annat får nationaldagsfirandet ske i det lilla, privata formatet – och digitalt, på nätet. Digitalt blev också årets nationaldagstal från mig som Kungsholms-ordförande. Här ser ni en kortversion av filmen, och kan läsa mitt tal. Längst ned hela det filmade talet.
En annorlunda 6 juni
I dag är det Sveriges nationaldag och vi är vana att kunna fira den tillsammans. Här i Rålambshovsparken brukar det vara fullt av stånd med utställningar, mat, försäljning – och tusentals kungsholmsbor och andra som vill fira 6 juni. I år är det annorlunda, som så mycket annat i coronans tid. Fortsätt läsa ”Fira Sverige i coronans tid”→
2-metersregeln: Ett bra sätt att hålla avstånd, ta ansvar – och visa omtanke.
I sommar behöver vi alla fortsätta tänka just på ansvar för varandra, för att hejda smittspridningen av coronaviruset. Även när det blir soligt och många vill hänga vid vattnet och i våra parker. Vi får leta upp nya smultronställen och se till att sprida ut oss. Det handlar om omtanke, om oss själva och våra nära, om äldre och andra i riskgruppen, och om vården, omsorgen och vårdpersonalen som sliter hårt.
Tillsammans klarar vi coronakrisen, om vi tar ansvar för oss själva och varandra. På Kungsholmen och i Stockholm arbetar de kommunala verksamheterna hårt för att värna de mest sårbara i vårt samhälle. Och vi måste också värna vårt öppna, fria samhälle i sig. Håll ut, håll avstånd och håll ihop!
Just nu genomgår vi den största prövning många av oss svenskar förhoppningsvis någonsin kommer att uppleva. En pandemi som kommer att prägla en generation. För de flesta av oss är den förändrade vardagen och de långsiktiga följderna hanterliga. Andra drabbas värre och alltför många mister sina liv, eller mister en anhörig eller vän.
Denna kris prövar vårt samhälle, och oss som individer. Kommer vi klara att skydda de som är sårbarast för viruset? Kommer vi klara att ta ansvar och följa rekommendationer – till exempel inte trängas på uteserveringar även om solen ligger på och isoleringen känns tuff. Kan vi förvalta den frihet vi äger? Kommer vårt öppna fria samhälle påverkas? Fortsätt läsa ”Corona kräver uthållighet – ta ansvar!”→
Genmodifierade matvaror och material kan låta läskigt – men kan bli livsviktiga för mänskligheten. Sverige måste hålla fast vid vetenskapen och inte låta vidskepelse råda i beslut om GMO.
MOTSTÅNDSKRAFTIG. Sunset-papayan genmodifierades för att stå emot det ringspot-virus som hotade att ödelägga Hawaiis papayaodlingar (USDA via Wikimedia).
Beslut om vilja genmodifierade produkter som ska godkännas i Sverige och EU utgår från expertisens kunskap och förslag. Det är förslag som Sverige, mycket rationellt, har brukat följa – men inte längre. Istället för att rösta enligt expertråden, för att tillåta tre nya GMO-produkter, lade Sverige ned sin röst, utan förklaring.
Den svenska representanten från Livsmedelsverket, som fick order att inte rösta ja, konstaterar att det är ett avsteg från den tidigare svenska linjen att inte följa vetenskapen (SR: Regeringen går emot experterna om GMO).
Det är en allvarlig signal från vår nya regering, som bör oroa fler än Folkpartiets frispråkiga och tydliga Europaparlamentariker Marit Paulsen (SR: ”Det är en tragedi”).
Genmodifierade produkter, GMO, väcker mycket åsikter och känslor. De sistnämnda ska tas på allvar, och introduktionen av GMO-produkter måste ta hänsyn till människors förståeligt ifrågasättande reaktioner. Därför bör en strikt försiktighetsprincip råda – men beslut om vilka modifierade grödor som ska tillåtas måste sist och slutligen bygga på fakta, inte känslor. GMO är en vidareutveckling av tidigare och länge använda metoder med selektiv växtförädling, mutationer och korsningar, men oerhört mycket mer effektiv. Den kan skapa nya varianter av välkända, gamla livsmedelsgrödor, som bättre står emot skadedjur och bistrare naturförhållanden; och den kan göra detsamma för textilfibrer, som med bomullsprodukterna i två av de nu EU-aktuella fallen.
I vetenskapsvärlden råder samsyn om att GMO-ingredienser inte är farligare än konventionellt framställda matvaror (Wikipedia, engelska). Tvärtom kan GMO bidra till att rädda mänskligheten, när vi blir allt fler människor på jorden. Liksom de gröna revolutionerna under 1900-talet kan en ökande världsbefolkning födas, och kläs, genom jordbruks- och livsmedelsteknisk utveckling.
Försiktighetsprincipen är viktig: först när vi vet att en GMO-produkt är ofarlig, inte bara för människan utan också för den omgivande naturen, kan den tillåtas. Men utfallet av den försiktighetsprincipen måste styras av fakta och kunskap, vilket om inte Miljöpartiet så ansvarstagande socialdemokrater i den svenska regeringen borde inse. Vetenskap, inte vidskepelse, måste vara rådande om mänskligheten ska kunna gå vidare i utvecklingen. Det är en klassisk och för mig självklar liberal inställning. Eller som Marit Paulsen säger till Sveriges Radio: ”Säger vi nej till vetenskapen hela tiden så kommer vi att backa i tid och utveckling. Vi kommer att hamna i det läge där vi tror och inte vet.”
En politik som grundar sig i att tro, och inte veta, vore illavarslande för mänsklighetens framtid. Det är något som få andra än rika länder som Sverige kan ha råd med.
För att huvudet ska hänga med måste kroppen må bra – mer idrott i skolan är viktigt både för hälsan och för skolresultaten. Nu blir idrottstimmarna fler än någonsin i den svenska grundskolan. Men det måste vara idrott som är anpassad till alla barn.
GLÄDJEFYLLT. Skolidrotten handlar både om antal timmar – och om rätt innehåll. Bild Wikimedia (Lu2icek)
Jag hörde definitivt inte till dem som längtade efter fler och längre idrottslektioner i skolan – tvärtom. Jag var en bokmal och en soffpotatis, men någonstans tände det till slut till. Dråpligt nog var det inte den aktiva idrottsutövningen utan den lilla teoretiska delen av ämnet ”idrott och hälsa” som fick mig att slutligen bli fysiskt aktiv. För mig var det torra fakta om hälsa, kondition, hjärta och kalorier som spelade roll. Resultatet blev knappast en aktiv idrottsutövare eller en engagerad idrottselev – men däremot en mycket enveten motionär. Det är jag väldigt tacksam för.
Fysisk aktivitet är viktigt för både kroppen och huvudet. Motionen gör också att inlärningsförmågan förbättras. Därför är Expressens rubrik i dag helt rättvisande: Kunskapssatsningen – mer idrott i skolan. Det är en mycket välkommen förändring av grundskolans timplan som utbildningsminister Jan Björklund kunde presentera i dag. Idrottstimmarna utökas med en femtedel, från 500 till 600 timmar. Det har aldrig varit så mycket idrott i den svenska grundskolan, vilket framgår av diagrammet från regeringen.se.
IDROTTSREKORD. Idrottslektioner i grundskolan.
Mer idrott i skolan handlar om att motverka övervikt och fetma. Även om vi nu ser hoppfulla tendenser till ett trendbrott mot minskad barnfetma, framför allt i Stockholm, har svenska barn och ungdomar blivit större och tyngre under lång tid dessförinnan. Men det handlar alltså också om kunskap och skolresultat.
Det räcker dock inte med mer idrott, kan jag och många andra säga av egen erfarenhet: Det gäller också att eleverna verkligen rör på sig – även utanför idrottslektionerna – och gärna med glädje!
Roliga, spännande idrottslektioner som får unga att vilja röra på sina kroppar är en stor utmaning. Länge var det något som skolan inte verkade bry sig så mycket om – det har förhoppningsvis blivit mycket bättre. Idrott ska vara något man går till med lätta steg – inte med en klump i magen! Bara då kan vi få unga att bli fysiskt aktiva, också den övriga skoldagen, på fritiden, och i det framtida vuxenlivet.
Flera goda nyheter om barn och unga har lyst upp sommaren: mer läsning, mindre alkohol – och även mindre fetma. Sedan tidigare vet vi att brottsligheten sjunkit. Framtiden blir så ljus som vi tillsammans gör den.
PEKAR MOT LJUS FRAMTID? Flera trender för dagens unga går i positiv riktning. Foto Alex Proimos via sallyanspach.com och Wikimedia.
Framtidsoptimisten i mig har det inte alltid så lätt. Fenomenet att svarta rubriker och negativa nyheter får störst utrymme är bekant och ofta diskuterat – men svårt att göra något åt. Jag menar inte att katastrofer, tragedier och mänskliga tillkortakommanden att lösa konflikter som i Ukraina och Palestina inte ska bevakas och ges stort utrymme. Det är självklart att det sorgliga och ondskefulla tar stor plats i våra medvetanden – delvis för att det trots allt för de flesta är något ovanligt, avlägset och ofattbart. Det tar oftare formen av plötsliga händelser.
Det positiva är mer ett gradvist framåtskridande, och också det mer ”normala”; ett mänsklighetens grundtillstånd. Framsteg i vetenskap och välfärd rapporteras således – men varken medborgare eller journalister, i våra numera alltmer uppblandade roller som mottagare och (vidare)förmedlare, visar lika stort intresse eller ger dem lika stor uppmärksamhet.
Om sommaren – särskilt en sådan kanonsommar som vi verkar gå mot – är vår uppmärksamhet generellt mindre riktad utåt. Ett nedskjutet passagerarplan i inbördesstridernas Ukraina och ännu ett blodigt kapitel i den tröstlösa Palestinakonflikten tar förstås berättigad plats. Men dessförinnan har sommarens tunnare tidningar och fattigare nyhetssändningar också hunnit ge utrymme åt inte mindre än tre mycket glädjande nyheter som gäller våra barn och unga.
Pojkars ökade läsning var en särskilt glad nyhet eftersom den kom en smula överraskande. Vi hade inte trott att en vändning skulle komma så snabbt. Att ungas drickande minskar var mindre överraskande – de låga siffrorna jämfört med tidigare årtionden har vi sett ett tag nu – men inte mindre glädjande för det. Om dessa glädjande tidender har jag redan skrivit. Till dem kan fogas en tredje: Fetma bland barn minskar, framför allt i Stockholm.
Inte heller den minskade förekomsten av fetma hos barn är helt förvånande. Nu gällde det åttaåringar; vi har tidigare sett hur viktökningen bland barn i Stockholm stannat av och tycks ha börjat vända nedåt bland de som så var fyra år. Det glädjande är att tendensen tycks bli en trend och att Stockholm tros följas av övriga Sverige. Och vändningen beror troligen delvis på medvetna, långsiktiga insatser riktade mot barnfamiljer; det hälsofrämjande arbete i landstinget som inte minst Folkpartiet prioriterar, ger resultat.
Vad förenar dessa glada fakta? Jo, att politisk handlingskraft, långsiktiga medvetna insatser och engagemang på alla nivåer ger resultat. Och att de goda krafterna i samhället och mänsklighetens naturliga strävan efter framsteg, tillsammans, står starka. Utöver det förtröstansfulla i de goda nyheterna i sig, är detta väldigt hoppfullt för framtiden. Vi är inte utlämnade åt händelser och ofrånkomlig utveckling.
Samhället formas av oss, här, nu och varje dag framöver. Det är ingen anledning att slappna av; problem läser sig sällan av sig själva. Även trender bygger på individers handlingar och val. Fortfarande är det för många unga som dricker för mycket, har för dålig hälsa, inte läser, eller riskerar en brottslig bana. Mycket återstår att göra för att hjälpa barn och unga fram i livet, och framför allt hjälpa dem bygga sina egna liv. Vi och de kan göra det.
Systembolagets monopol är centralt för en ansvarsfull alkoholpolitik. Inskränkningar av näthandel med alkohol som en utredare föreslår kan vara motiverade för att värna Systembolaget – på samma sätt som fortsatt förbud mot s k gårdsförsäljning.
Sveriges restriktiva alkoholpolitik motiveras av omsorg om folkhälsan. Vad det handlar om är att begränsa skador, sjukdomar och brottslighet till följd av missbruk och hög alkoholkonsumtion, och minska de stora kostnader som t ex vård, sjukskrivningar och kriminalitet medför. Men för en liberal är det också en frihetsfråga för individer: brottsoffer, de människor som försöker ta sig ur ett missbruk eller begränsa sitt drickande, och alla deras anhöriga – inte minst barn till alkoholister.
Detaljhandelsmonopolet som utövas av Systembolaget är den centrala delen av alkoholpolitiken. Jämte höga punktskatter på alkohol har begränsningen till inköp i en butikskedja, utan vinstintresse och med begränsade öppettider, avgörande betydelse. För att skydda detta monopol behöver vi värna Systembolagets legitimitet, rättsligt och opinionsmässigt.
Sveriges har som bekant fått ett undantag i EU, och den rättsliga legitimiteten handlar om att upprätthålla regelverket – de facto, att upprätthålla det alkoholmonopol vi hävdar. ”Gårdsförsäljning” skulle förutom andra problem (som gör den smått idylliska beteckningen tveksam) sannolikt innebära ett brott mot EU-rätten genom att gynna vissa aktörer – och därmed kullkasta monopolet. Näthandeln med vinklubbar, hjälp med direktimport och hemleverans skulle kunna innebära ett liknande hot mot den rättsliga legitimiteten. Därför är jag villig att välkomna dagens utredningsförslag från Jörgen Hettne om begränsningar i leveranstider, uthämtning och andra villkor för sådan näthandel (DN debatt).
Systembolagets monopol bygger också på folklig legitimitet. Stödet för monopolet brukar vara stort, och argumenten för Systembolaget brukar också handla om sådant som utbud och service. Det är en balansgång mellan service och tillgänglighet å ena sidan och riskerna för skadeverkningar å den andra, om en positiv respektive negativ alkoholkultur om man så vill. Jag tror inte att möjligheten att smaka och köpa med några flaskor lokalt vin från en gård i sig är något större hot mot folkhälsan (men gårdsförsäljning har som sagt andra problem). Lika lite ligger det kanske ett överväldigande hot i vinklubbar och hemleveranser på kvällarna; det handlar knappast om några impulsköp. Men om en aktör börjar försöka kringgå detta med snabba leveranser på dagen, blir saken en annan. Och om den rättsliga legitimiteten ifrågasätts är vi ute på mycket hal is.
En ansvarsfull alkoholpolitik innebär att vi fortsätter vår framgångsrika väg att begränsa alkoholkonsumtionen och minska alkoholens skadeverkningar, för samhälle och individ. Det innebär också en fortsatt balansgång mellan hög servicenivå och begränsad tillgänglighet. Det innebär framför allt en både rättslig och folklig legitimitet.
En av Almedalsveckans bästa nyheter presenterades av CAN i dag: Rekordfå niondeklassare dricker, och alkohol- eller åtminstone fylle-debuten kommer senare än någonsin. Det är mycket positivt.
NOBBAS AV UNGA. Bild från wiki.fetskolene.no
Hur mår våra unga? En ökande psykisk ohälsa, åtminstone på det sätt som vi kan mäta den (självrapportering och vårdkonsumtion), har länge varit oroande. Vuxenblivandet, livet som ung vuxen, klivet från att vara barn till att bli en ansvarstagande individ och samhällsmedborgare, har inte blivit lättare – snarare tvärtom. Kraven från omvärlden är stora. Då menar jag inte realistiska och rimliga krav från skolan, som snarast behövs och kan vara väldigt positiva, utan förväntningarna på sig själv och från omvärlden på hur man ska vara och se ut.
Delvis är det kanske ett exempel på ett vuxenblivande som kliver för långt ner i åldrarna (även om det ofta är förväntningar som egentligen också vuxna kunde få slippa, och ibland verkar de vara tuffare på våra tonåringar än på några andra).
Ett vuxenblivande som senarelagts är dock tydligt – och väldigt positivt. Alkoholkonsumtionen har sedan länge haft en generellt positiv utveckling bland unga – och den positiva trenden fortsätter. 2013 års undersökning om skolelevers drogvanor, som genomförs av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN, har aldrig visat lägre siffror för andelen niondeklassare som druckit alkohol under det senaste året (46 procent). Ett annat mycket positivt besked är att färre än någonsin druckit sig fulla redan vid 13 års ålder (7 procent).
Ett lågt drickande i ungdomen och en så sen alkoholdebut som möjligt är viktigt: Dels för att minimera risken för skador, olyckor och i värsta fall tragiska händelser just i tonåren. Dels för att ett lågt drickande och framför allt en sen alkoholdebut i ungdomen innebär att risken minskar för användning av andra droger och för alkohol- och drogproblem senare i livet. En invändning som kan riktas mot resultatet är att det bygger på ungdomarnas egen rapportering – men eftersom enkäten funnits sedan 1971 torde det eventuella problemet, och därmed jämförbarheten, vara liknande över alla dessa dryga 40 år. Minskat alkoholbruk hos ungdomar stämmer också överens med andra tecken och indikationer, och bekräftas av många ungdomar.
En viktigare invändning är att det minskade drickandet förvisso syns på generell nivå, men inte omfattar alla. Vissa unga dricker också nuförtiden, vissa börjar tidigt och dricker riktigt mycket. Sådana tecken syns också i t ex beroendevården för unga, som Maria Ungdom i Stockholm, och är något vi måste ta på största allvar. Vi måste ta tillvara den positiva trenden för de flesta ungdomar – och försöka sprida den så att alla unga omfattas. Då gäller det att finna förklaringar till varför vissa unga dricker. Som så ofta torde det finnas sociala förklaringar och vi socialliberaler i Folkpartiet har viktiga uppgifter framför oss.
En bra skola, som tidigt fångar unga med problem, sociala insatser för barn och unga som kanske inte får fullt stöd hemifrån, och kultur- och fritidsaktiviteter som är tillgängliga för och lockar alla slags unga, är angelägna insatser med stark liberal prägel. En restriktiv alkoholpolitik är förstås också allra viktigast för unga och andra som lider mest av alkoholens skadeverkningar.
Vattenkvaliteten är godkänd och stockholmarna har visat att de efterfrågar ett bad – då borde det vara lätt att åstadkomma officiella badplatser på nordvästra Kungsholmen. Kommunala beslut krävs dock, och Folkpartiet fortsätter att bevaka frågan för att göra badandet på Kristinebergs Strandbad och Hornsbergs Strandbad lagligt, praktiskt och tryggt, redan i år.
BÖR BLI BAD. Folkpartiet vill att båda de streckade sträckorna blir officiella bad, både Kristinebergs Strand till vänster och Hornsbergs Strand till höger. Klicka för att se större version. Karta ur handling från stadsbyggnadskontoret.
Stockholm är en stad på vatten, med många långa kajer och stränder. Vi är också en nordligt belägen stad med en kort sommarsäsong, och vi stockholmare vill utnyttja värmen och solen maximalt. Närheten mellan staden och vattnet är en tillgång som vi borde bli betydligt bättre på att utnyttja. Att skapa fler möjligheter till bad och strandliv runt de öar och halvöar som Stockholm är byggt på känns självklart.
Folkpartiet arbetar för ett mer attraktivt Kungsholmen, för Kungsholmsborna och även andra. Vi vill se fler möjligheter till att röra sig och vistas ute. Och vi vill att våra stränder blir mer tillgängliga för bad.
Vid de nya bryggorna och stränderna i Kristineberg och Hornsberg finns sådana möjligheter – och efter att vattenkvaliteten har fått godkänt borde det inte finnas några hinder. Om detta har jag skrivit flera gånger förut.
KLART VATTEN. Det ska gå att bada lagligt vid Hornsberg och Kristineberg redan i sommar. Vårt Kungsholmen 11/2014, 15 mars.
I senaste Vårt Kungsholmen, som distribueras i brevlådorna i morgon, kommenterar jag de nya baden på nordvästra Kungsholmen (se till vänster – klicka för större bild).
Det handlar om två platser, där vi i Folkpartiet vill se officiellt bad: bryggan väster om restaurang Piren, nedanför Kristinebergs Strandpark; och den mest uppmärksammade och i somras använda platsen, Hornsbergs Strand. Stadsbyggnadskontoret föreslog att den sistnämnda platsen inte skulle bli officiellt bad, utan bara öppnas för bad på egen risk.
Folkpartiet fick med sig övriga Alliansen i stadsbyggnadsnämnden på att snarast se till att även Hornsbergs Strand blir en officiell badplats. Beslut kommer kunna fattas i kommunstyrelsen före sommaren. Sedan behöver det praktiska arbetet och de olika installationer som behöver göras inte ta särskilt lång tid.
Det handlar om nya badstegar, istället för dagens ranka räddningsstegar. Det handlar om en bojspärr som flytande i vattnet markerar badplatsen och skiljer den från farleden utanför. Det handlar om toaletter, som dels borde kunna finnas vid Piren och dels under Essingeleden i anslutning till respektive ny badplats; och något mer smakfullt och trevligt än bajamajor, tack!
I samband med att vi får två nya badplatser – Kristinebergs Strandbad och Hornsbergs Strandbad? – är det också lämpligt att se över tryggheten och ordningen i området, som ju ligger i direkt anslutning till hundratals bostäder. Vi behöver förstås se till att det fungerar med parkering, städning (som ofta varit föredömligt effektiv) och lugn om nätterna. Vattenskotrarnas vilda framfart behöver också adresseras.
De gångna somrarna har visat hur populärt det är att sola, bada, flanera eller bara sitta och betrakta utsikten och folklivet. I grunden är det bara att välkomna sådana folklivsfyllda platser som Hornsbergs och Kristinebergs Strand på Kungsholmen! Att många människor av alla de slag samlas, är ju en stor trygghetsfaktor i sig.
Rasmus (liberal) 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.