Tagg: kulturstöd

Större publik är liberal kulturpolitik

Kulturstödet i Stockholm har utökats kraftigt och förändrats under liberalt styre. Både kvalitet och räckvidd står i fokus. Nu gör vi om kulturbonusen, som ska fokusera på ökad publik och fler besökare. Det är ett viktigt, och riktigt, kulturpolitiskt mål.

PUBLIKTRYCK. Parkteatern når stor publik - som en del av Stockholms stads egen verksamhet står den utanför kulturstödet och bonusen. Bild från kulturhusetstadsteatern.se
PUBLIKTRYCK. Parkteatern når stor publik – som en del av Stockholms stads egen verksamhet står den utanför kulturstödet och bonusen. Bild från kulturhusetstadsteatern.se

Det offentliga kulturstödet är viktigt. Det finns till för att vi ska kunna få ta del av de konst- och kulturyttringar som inte – inte ännu, eller inte längre – klarar sig på kommersiella villkor. För att vi ska kunna se uttryck och höra röster som ligger utanför huvudfårorna, som kanske är nyskapande och experimentella, eller som vårdar ett viktigt kulturarv. Det är inget konstigt för en liberal; marknaden är inte allt. Därför har vi också kraftigt utökat kulturstödet under vår tid som ansvariga för kulturpolitiken i Stockholm: från 70 till över 110 miljoner kronor.

Vi har också förändrat kulturstödet, vilket vållat en hel del upprörda känslor, men som också har mött mycket stöd – om än ibland inte lika högljutt uttryckt. Ett första kvitto på vårt nya kulturstöds effekt är att fler än någonsin har sökt, och fler än någonsin också har beviljats kulturstöd.

Vi har fått in fler nya aktörer, vilket var avsikten. Stödet har gjorts mer långsiktigt, så att man kan få stöd i upp till tre år, mot tidigare aldrig mer än ett år i taget (även om det i praktiken var många som då fick oförändrat stöd år efter år; en inlåsningseffekt som tillsammans med att stödet inte höjdes särskilt mycket gjorde att just de nya aktörerna hade svårt att få en chans). För att få stöd behöver man göra en ansökan, berätta om vad man har för idé, vad man vill förverkliga, vad man vill tillföra stockholmarna och vårt kulturliv, och konsten. De långsiktiga ansökningarna behöver naturligtvis inte vara lika specifika när det gäller det andra eller tredje året.

Något som är väldigt viktigt att slå fast är att konstnärlig kvalitet alltid är ett grundkrav. Det görs genom en professionell bedömning, med hjälp av en referensgrupp som besitter stor konstnärlig kompetens och erfarenhet. Alla som mottar kulturstöd från Stockholms stad har med andra ord en hög kvalitet eller intressant idé för att utveckla konsten.

Här ryms ett levande kulturarv. Foto från Wikimedia/Esquilo.
BONUSBELÖNAD. Strindbergs Intima Teater har hört till de större mottagarna av kulturbonus. Teatern ingår i Stiftelsen Strindbergsmuseet, där jag är ordförande och därför framöver förstås inte kommer att delta i stödbeslut i kulturnämnden. Bild från Wikimedia/Esquilo.

Här kommer kulturbonusen in. Den införde vi redan i början av vår tid som ansvariga, så fort vi kunde efter valet 2006. Vi ville, redan inom det då rådande kulturstödssystemet, uppmuntra aktörer som fick en högre andel egna intäkter, som lyckades nå en större publik eller nådde många barn och unga. Att det kvalitativa kulturliv vi stödjer med skattemedel kan nå en större publik är ett mycket viktigt kulturpolitiskt mål för oss i Folkpartiet. Och att man kan få intäkter från fler håll än det offentliga är förstås också mycket viktigt, för kulturlivets styrka och frihet. Ingen kan – mot bakgrund av att vi höjt kulturstödet kraftigt – med intellektuell hederlighet anklaga oss för att detta skulle innebära någon slags besparingsiver på det fria kulturlivet.

När kulturstödet har förändrats är det också dags att förändra kulturbonusen. Kvaliteten är alltså redan bedömd, när man får kulturstöd. Barn och unga är också en viktig bedömningsgrund i själva kulturstödet. Återstår så publiken. För att få en rimlighet i förhållande mellan bonus och stöd, och för att det är viktigt att nå en större publik just för de aktörer som har större mer långsiktig verksamhet, kommer bonusen att göras sökbar, för dem som har ett kulturstöd på minst 350 000 kronor per år.

Att nå en större publik – utifrån förutsättningarna i allt från lokaler till aktivitetens upplägg eller ålder på deltagarna – kan aldrig vara ett problem för ett kulturliv med offentligt stöd.

Läs artikel om nya kulturbonusen i dagens DN Kultur (ännu ej på öppna nätet men tillgänglig 24 timmar här). Madeleine Sjöstedts i pressmeddelande: ”Det finns de som anser att kulturstödet ska sänkas när en fri grupp ökar sina biljettintäkter. Men kvalitetskulturen måste komma bort från nollsummetänkandet. Det är när kulturlivet växer som fler konstnärer kan få jobb och berika samhället med sina konstnärskap”. Madeleine Sjöstedts blogg: Publikbonusen fokuserar på ökad publik.

Madeleine Sjöstedt – en stridbar liberal

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har gjort sig känd som en stridbar liberal. Hon arbetar för att stärka kulturen – och är inte rädd för att utmana konventioner och traditioner. Hon är en stark företrädare för Folkpartiet.

Madeleine Sjöstedt i stort reportage av Karin Eriksson i SvD 26 januari. Fotograf Magnus Hjalmarson Neideman.
Madeleine Sjöstedt i stort reportage av Karin Eriksson i SvD 26 januari. Fotograf Magnus Hjalmarson Neideman.

Det finns de personer jag känner särskild glädje och stolthet över att känna och få samarbeta med. Madeleine Sjöstedt är en av dem. Sedan 2004 huserar vi tillsammans i Stockholms kulturnämnd, där hon sedan 2006 är ordförande och kulturborgarråd.

I dagens SvD porträtteras Madeleine Sjöstedt, som en stridbar och orädd liberal. Det behöver man vara som liberal kulturpolitiker: För att lyfta kulturens betydelse och säkra tillräckliga resurser inom en borgerlig majoritet. Och för att förnya och stärka kulturpolitiken i liberal riktning. Madeleine Sjöstedt har lyckats med bägge delar.

En liberal kulturpolitik ska inte rädda medborgarna från kapitalismen eller uppfostra dem i någon konservativ riktning. Den går ut på att medborgarna ska kunna befria sig själva, som Madeleine Sjöstedt formulerat det.

Med Folkpartiet vid rodret inom Alliansen har kulturen fått stora påslag i Stockholms stads budget. Vi har satsat på bibliotek, på de platser och tider där människor rör sig, och med de medier och den inriktning som en modern stad behöver – för som Madeleine Sjöstedt säger så börjar klassresan i klassrummet, men tar vägen via biblioteket. Vi har sett framgångarna för Stadsteatern (numera Kulturhuset Stadsteatern), Liljevalchs och Stockholm Konst. Och vi har, bland mycket annat, stärkt stödet till det fria kulturlivet med över 60 procent, från 70 till 116 miljoner. Jag är glad och stolt över att ha fått biträda Madeleine Sjöstedt och ha en liten roll i denna förändring.

Madeleine Sjöstedt har inte bara ordnat mer pengar: hon har ambitioner för hur de används. Till bättre bibliotek, och till mer angelägen kultur som når fler stockholmare. Förändringarna av kulturstödet har varit långtifrån okontroversiella – för att uttrycka det milt. Men de har varit viktiga och föregåtts av omfattande problembeskrivning, dialog och diskussion. Nu när de har införts och introducerats på allvar, tror jag att vi kommer att få se en annan debatt. När vi ser att fler än någonsin söker, och fler än någonsin får kulturstöd; när vi ser att nya aktörer äntligen har en reell chans att komma in i systemet; och när vi ser hur andra intäktskällor än det offentliga stödet växer i betydelse.

Storstadens betydelse för tjejen, eller killen, från småstaden är något som Madeleine Sjöstedt, västgöte från gamla Skaraborg liksom jag, ofta lyfter fram. Här i Stockholm är vi många som har funnit utlopp vår för personlighet, oavsett om det är i anonymiteten, i toleransen för det annorlunda och mångfalden av kulturella och sociala sammanhang, i möjligheten att finna likasinnade, i chanserna att förverkliga oss själva och våra idéer.

Här i Stockholm behöver vi Madeleine Sjöstedt och Folkpartiet (även om jag inte skulle säga nej till henne som kulturminister). Vi ger oss inte. Fyra år till!

Ett brett och långsiktigt kulturstöd

På tisdag beslutas om första fördelningen av kulturstöd i Stockholm enligt det nya systemet. Tydliga kriterier, större långsiktigt, ökad transparens och minskad politisk styrning har varit våra principer i utformningen av det nya systemet. Den oro som finns hoppas jag kan stillas när man ser hur kulturstödet verkligen fungerar.

Det är inte konstigt att förändringar väcker oro och farhågor. I fallet med det nya kulturstödet har många påståenden och rykten cirkulerat, som förhoppningsvis slutligt nu kan motbevisas. Jag har i ett inlägg svarat på en av rösterna i debatten, vänföreningen för Strindbergs Intima Teater. Vänföreningens ”nödrop” finns här, och mitt svar ligger på samma sida – du ser det också nedan i fulltext. Här har jag tidigare skrivit om det nya kulturstödet.

Här ryms ett levande kulturarv. Foto från Wikimedia/Esquilo.
Här ryms ett levande kulturarv. Foto från Wikimedia/Esquilo.

Ett brett och långsiktigt kulturstöd

2011 tog en nästan enig kulturnämnd beslut om ett nytt system för kulturstödet. Nästa vecka beslutas om 2014 års fördelning enligt detta system. Det är det tredje beslut vi fattar som grundar sig i det nya systemet, etablerade verksamheter som Strindbergsmuseet har fått det nya kulturstödet redan för 2013. Inför och under processen har oron varit stor och frågorna många. Mycket oro är dessbättre onödig. De frågetecken som har funnits är bara att beklaga.

Farhågorna som Strindbergs Intima Teaters Vänförening uttrycker är obefogade. Ja, verksamhetsstödet som begrepp försvinner. Istället kommer ett kulturstöd som kan ges från en aktivitet på en dag, till verksamhet över tre år. Långsiktigheten kommer alltså att öka.

Ja, man måste beskriva vilken verksamhet man tänker bedriva. Så var det också tidigare, och det är inget märkligt, när man ansöker om att få ta del av skattemedel. Däremot behöver man inte beskriva detaljerna i sin repertoar, år i förväg. Söker man treårigt stöd, kommer det tredje verksamhetsåret med nödvändighet inte att bli mer än skissartat.

Ja, det krävs en del pappersarbete, men inte mer än som är rimligt. För att ansöka om ett stöd i miljonklassen behövs en ansökan på fem A4-sidor. En förenkling är att det nu går att söka stöd tre gånger om året.

Ja, ansökningarna från kulturaktörerna bedöms – utifrån de kriterier som fastslagits, av professionella handläggare, med stöd av en referensgrupp med konstnärlig kompetens. Det övergripande kriteriet är konstnärlig kvalitet. Några som helst politiska aspekter läggs naturligtvis inte på det kulturella innehållet.

Ja, man kan självklart använda stöd för sina fasta kostnader, för t.ex. lokaler. Konstigt vore det annars! Lokalkostnader och annat måste förstås stå i proportion till den verksamhet man bedriver. Men i vissa fall – som hos Strindbergsmuseet och Strindbergs Intima Teater – är, som vänföreningen påpekar, de specifika lokalerna en viktig del av själva kulturinnehållet.

Ja, det är en kulturgärning att värna och bevara ett kulturarv och det är också något som vi i kulturnämnden vill stödja.

Låt mig kort ge bakgrunden och motiven till varför vi har gjort om kulturstödet. Vi hade tidigare ett kulturstöd som stelnat. Resurserna var begränsade och ungefär samma kulturaktörer uppbar stöd, år efter år. Några nya aktörer hade sällan chans att komma i fråga för stöd. Formellt var dock stöden ettåriga. Det var en märklig kombination av en praktisk, och som det verkar av många upplevd, permanent stödform och en formell kortsiktighet.

Kriterierna för vem som fick stöd och hur mycket var dessutom vaga. Ingen kunde riktigt säga varför en viss verksamhet hade mer stöd än en annan. Beslut togs (före Folkpartiets och Alliansens tillträde 2006) av ett kulturstödsutskott med politiker.

Både röster i det fria kulturlivet, kulturnämnden och stadens revisorer påpekade brister i detta tidigare system.

Vi har velat skapa större långsiktighet, större transparens, tydligare kriterier och förankring i konstnärlig kompetens. Vi har velat föra politiken ett steg bort från besluten. Vår inriktning är att vi politiker ska besluta om kriterier och mål – och att bedömningarna ska göras av professionella tjänstemän med stöd av konstnärlig kompetens. Ett starkare fokus på kvalitet och på publik programverksamhet har eftersträvats. Flexibiliteten skulle öka, med fler ansökningstillfällen.

Vi har inte minst velat att fler aktörer ska kunna omfattas och att fler stockholmare ska nås av den verksamhet som kulturstödet stödjer.

Vi har också velat öka stödet, vilket också har skett: 2012 höjdes medlen till det fria kulturlivet med 15 miljoner kronor varav 10 miljoner till kulturstödet.

Vi har upplevt att förändringar i sådan riktning är vad stora delar av kulturlivet har efterlyst. Nu har det första förslaget för hur stödet ska fördelas enligt det nya systemet kommit. Vi ser att fler har sökt, och fler föreslås få stöd än tidigare. Det finns också betydligt mer pengar att fördela. Låt oss nu se hur systemet fungerar. Givetvis ska det följas upp och utvärderas.

Men tydliga kriterier med ett tydligt kvalitetsmål, mindre politisk styrning, större transparens och ökad långsiktighet är principer som vi inte kommer att vika ifrån.

Rasmus Jonlund (FP)
Ledamot kulturnämnden

Nya kulturstödet för första gången

För första gången ska Stockholms kulturstöd helt fördelas utifrån det nya stödsystemet som beslutades 2011. 29 kulturverksamheter får höjt stöd, 13 kulturaktörer får stöd på mer än ett år.

Teatern är en av de största konstformerna inom kulturstödet. Men långtifrån den enda.
Teatern är en av de största konstformerna inom kulturstödet. Men långtifrån den enda. Bild John Reid/Wikimedia.

När vi förändrade kulturstödet, i ett brett politiskt beslut i kulturnämnden 2011, hade det flera syften. Vi ville göra stödet mer långsiktigt, med tydligare kriterier, och öppet för fler och nya aktörer. 2012 var ett övergångsår. Inför 2014 ska stödet för första gången fördelas helt enligt de nya reglerna.

Det har rått en del missuppfattningar och felaktig information men när fördelningen nu görs är det t.ex. tydligt att man kan få mer långsiktigt stöd, att det inte handlar om detaljstyrning av programmen flera år i förväg, och att t.ex. de lokaler man förstås också kan vara en kostnad man söker stöd för.

13 verksamheter får fleråriga, 2- eller 3-åriga stöd, bland andra Folkoperan, Moderna Dansteatern och Bio Rio. 29 verksamheter får höjt stöd, bl.a. Orionteatern, Unga Klara, Carl Eldhs ateljé och K A Almgrens sidenväveri.

Ärendet om kulturstödet finns här (Insyn, pdf-fil). Listan över föreslaget beviljade stöd går att läsa här och en tabell över de större stöden, jämfört med tidigare år, här. Totalt har 68 ansökningar om kulturstöd inkommit, 50 föreslås beviljas, till dans, bio, teater, litteratur, konst… Beslut tar vi i kulturnämnden på tisdagen den 26 november. Läs gärna också Madeleine Sjöstedts pressmeddelande.

Carl Eldh i sin ateljé - ett levande kulturarv som nu får höjt stöd.
Carl Eldh i sin ateljé – ett levande kulturarv som nu får höjt stöd. Bild från Stockholmskällan.

Ännu mer kultur och teater – i hela stan

Det sammanslagna Kulturhuset Stadsteatern har stora förutsättningar att skapa ännu mer intressant kultur. Nu blir förutsättningarna ännu bättre: i budgeten för 2014 ökar stödet från staden med 14,5 miljoner kronor. Samtidigt satsar staden med Folkpartiet i spetsen på barnkultur och läsning.

Kulturhuset Stadsteatern har påbörjat sin gemensamma framtid. Nya chefer och konstnärliga ledare är klara och de flesta har börjat sitt arbete. Två organisationer har blivit en, och i korsbefruktningen av olika konstområden kommer mycket nytt spännande, storslaget, nydanande och utmanande att kunna hända. Det fysiska huset, ett av Sveriges största besöksmål, är också som gjort för att vara en, mångfasetterad, sprudlande verksamhet under en hatt (taket var ju redan gemensamt). Nu börjar också de rent fysiska förändringarna: Kontor blir publika ytor, det som varit skrymslen och vrår kan också öppnas för och användas av besökarna på bättre sätt, trådlösa nätverk installeras…

Nytt utseende för Kulturhuset Stadsteatern...En rejäl present kommer nu från Stadshuset och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt: stödet, som på Stadsteatertiden höjdes med 20 mkr/år i två omgångar, ökar nu med ytterligare 14,5 miljoner kronor. Det är pengar som kommer att göra stor nytta, och ge mångdubbel effekt i kultur och kulturupplevelser för stockholmarna och alla andra besökare. Tack för det till Stockholms stad och alla stockholmare – jag är övertygad om att Kulturhuset Stadsteatern kommer att ”betala tillbaka” med ränta!

bild (1)Kulturen fortsätter även att växa på andra sätt: 20 miljoner till barnkultur, för ett barnkulturår. Och lässatsningen på 15 miljoner kronor, kopplad till bibliotek och förskolor känns oerhört angelägen. Verksamheten med El Sistema ska byggas ut kraftigt. Vi fortsätter förstås också att satsa inte minst på bra, moderna bibliotek – som finns där människor finns, med ett utbud som lockar och efterfrågas, och kan vidga vyer.

Kulturen har förmåga att få människor att växa, och finna sig själva. Man kan lägga fram många instrumentella, nyttobetonade argument kring demokratiskt deltagande, bättre språkkunskaper, integration och delaktighet, tillväxt och en stads attraktivitet: i grunden handlar det om kulturen i sig. Och vi människors upplevelse av den.

Läs mer om stadens kultursatsningar 2014 här. Madeleine Sjöstedt bloggar.

Bredare kulturstöd provocerar röststarka

Vårt nya kulturstöd har inneburit stora förändringar till det bättre. Debatten som kretsar kring påstådda försämringar behöver nyanseras rejält.

En sak kan tydligt slås fast från början – återigen – när vi talar om Stockholms stads kulturstöd: Det är större än någonsin. Sedan Folkpartiet tog ansvaret för kulturpolitiken i Stockholm igen efter valet 2006, har kulturstödet ökat från 70 till 116 miljoner kronor. Debatten om kulturstödet har förfallit så till den grad att man fritt fram kan påstå att kulturstödet minskar, trots dessa klara, otvetydiga siffror.

Men mer pengar är inte nog. Vi vill att kulturen ska nå fler stockholmare. Och vi vill att kulturaktörer ska kunna få fler intäktskällor, kunna ha större långsiktighet och stå självständigare mot kommunen.

Därför har vi infört ett bonussystem. Och därför har vi gjort om kulturstödet. Nu kan man söka för längre sammanhängande perioder – inte bara ett år i taget. Samtidigt gör vi det tydligt att kulturstöd får man för vad man vill göra framåt – vi vill släppa fram fler nya, unga, annorlunda kulturskapare. Att ha haft stöd länge är inget kriterium för att få det fortsättningsvis.

Konstnärlig kvalitet har lyfts fram, och bedömningskriterierna överlag blivit tydligare. Beslut ska vara skriftliga och kompetenta referensgrupper används i bedömningen. Politiken tar ett steg tillbaka.

Hur kan då dessa förändringar utmynna i kritik om allt från ”korvköperi” – för att vi vill att kulturen ska nå så många som möjligt – till anklagelser om censur, när vår förvaltning vill veta vad kulturstödspengarna ska användas till, och fokuserar mer på vad man vill göra framåt, än historiska meriter?

Är det så provocerande att vi nu har ett bredare kulturstöd, ett stöd som fler kan söka? (Och som fler söker!) Och som fler kan få? Även om de kanske inte är samma som ”alltid” har fått? Tydligen, för vissa röststarka personer. Men för det stora flertalet kulturaktörer, och för stockholmarna, är jag övertygad om att våra förändringar är till det bättre.

Nu ska vi gå vidare, utvärdera och utveckla kulturstödet. Vi ska inte göra om misstaget att stelna i gamla former. På vägen – läs gärna Madeleine Sjöstedts brinnande inlägg i SvD!

Bonus till kulturlivet blir kulturbonus för stockholmarna

Årets fördelning av kulturbonus är klar – totalt delar 52 kulturverksamheter på sex miljoner kronor. Dessa extrapengar är till för att kulturen ska nå ännu fler stockholmare.

Filmfestivalens pris Bronshästen. Nu får festivalen själv bonus. Foto: Isa Olsson/Stockholms filmfestival.
Filmfestivalens pris Bronshästen. Nu får festivalen själv bonus. Foto: Isa Olsson/Stockholms filmfestival.

Det rika kulturlivet är, som jag ofta påpekar, en av Stockholms stora styrkor. Kulturen är en av de faktorer som skapar den toleranta, mångfasetterade miljö som många söker i storstaden. Även allt det där man aldrig hinner med, eller själv inte är intresserad av – bara att det finns där.

För att ännu fler stockholmare ska nås av kulturen införde vi 2008 ett bonussystem. Till dem som i år får mest pengar hör Tensta konsthall, Stockholms filmfestival och Turteatern.

Ibland har vårt bonussystem kritiserats. Men jag har svårt att se att det kan vara fel att tillföra extra pengar, som ska stimulera mer kultur till fler stockholmare. Och som ska stimulera att den fria kulturen får mer av andra pengar än skattemedel, och därmed blir ännu friare.

En annan slags kulturbonus är förstås att vi under dessa år också har ökat stödet till kulturen generellt, från ca 70 till 116 miljoner kronor om året.

Både kulturlivet som berikar Stockholm och stockholmarna själva är väl värda en kulturbonus.

Läs mer om bonussystemet och årets fördelning i kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts pressmeddelande och på hennes blogg. Och läs gärna mina tidigare inlägg om kulturstöd och kulturbonus.

Urholkad kultur?

Kultur och konst ägnar sig både åt att skildra verkligheten, och alternativa, ibland helt uppdiktade, verkligheter. I kulturdebatten verkar det ibland också finnas alternativa verkligheter. Kultur handlar om så mycket mer än pengar, inte minst om rätten att yttra sig fritt, om censur och frihet, vilket vi ju hört en hel del av i debatten även i Sverige på senare år. Men kulturpolitiken i det övervägande trygga Sverige handlar framför allt om pengar.

Konstigt nog kan även pengasummorna, som man kunde tro var siffror på svart och vitt, tolkas olika.

I Sverige pågår inga nedskärningar på kulturen. Runtom i världen och Europa ser vi hur kulturbudgetar får bidra när sargade nationella och kommunala ekonomier ska saneras. Så inte här – och allra minst i Stockholm.

Vi liberaler vill gärna att kulturen får mer pengar – från andra håll än kommun, landsting och stat. Vi vill medverka till att kulturskapare kan få andra intäktskällor, från publik, samarbetspartner och andra finansiärer. Men vi menar också att det behövs en omfattande kulturbudget även från det offentliga – framför allt för barn och unga, för bibliotek och läsning, och för våra stora institutioner som är en ryggrad och drivbädd för hela kulturlivet. Men också för det fria kulturlivet!

Nu påstås – inte för första gången – på olika håll att vi sparar på kulturen; att vi slår ihop Stadsteatern och Kulturhuset för att spara pengar; att barnkulturen och kulturen i allmänhet urholkas.

Så låt oss då titta på siffrorna för Stockholms stad (också landstingets kulturbudget har ökat rejält, från ca 330 till ca 400 miljoner kronor).

  • Kulturbudgeten i sin helhet var 2006 980,4 miljoner kronor. 2013 är nivån 1.150,9 miljoner kronor. En ökning med 170,5 miljoner kronor.
  • Biblioteken, som det faktiskt skars ned på under tidigare rödgröna styret, har gått från 223 miljoner kronor till 292,5 miljoner kronor eller en ökning med nära 70 miljoner kronor.
  • Stadsteaterns anslag har ökat från 196 miljoner kronor i anslag till 230 miljoner kronor, plus 34 miljoner kronor.
  • Liljevalchs konsthall har ökat anslaget från 16 miljoner kronor  till 22,4 miljoner kronor 2013. Antalet besök ökade 2006-2012 från 86 500 till 160 800. Samtidigt har flera privata initiativ gett oss nya konstinstitutioner i Stockholm: Bonniers konsthall, Fotografiska och Sven-Harrys konsthall.
  • Och i det fria kulturlivet har vi ökat stödet från 70 till 116 miljoner kronor, infört en kulturbonus som stimulerar det fria kulturlivet att öka sin publik och reformerat kulturstödet för att öppna för fler nya aktörer – antalet ansökningar har fördubblats.

Stockholms kulturliv är en av vår vackra stads allra största styrkor.

DN STHLM Debatt om ”medveten urholkning av kulturlivet”; replik av Madeleine Sjöstedt; replikskifte i DN Kultur om barnkultur mellan Lotta Edholm/Madeleine Sjöstedt och Pia Huss; Martin Aagård i Aftonbladet Kultur om Stadsteatern; Madeleine Sjöstedts blogg om kulturdebatt och om Stadsteatern och konsten.

Ja! Kvantitet är viktigt för kulturen

Som engagerad i och för kultur tycker jag naturligtvis att det är viktigt med kvalitet. Men jag tycker också att det är viktigt att kulturen kan nå så många som möjligt – att så många som möjligt ska känna sig berörda. Det gäller inte minst den kulturverksamhet som vi finansierar eller stödjer med skattemedel – det vi betalar tillsammans måste vi naturligtvis sträva efter är tillgängligt för alla. Nästa år satsar vi i Stockholm mer på ännu mer öppet på biblioteken och Kulturhuset, på ännu mer utställningsverksamhet på Liljevalchs och Stadsmuseet, och på ännu mer konst i det offentliga gemensamma rummet. (Läs gärna mer om hur kulturen växer på Madeleine Sjöstedts blogg.)

Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se
Liljevalchs: verksamhet med kvalitet och kvantitet. Foto från stockholm.se

Två mål, vi kan kalla dem kvalitet och kvantitet, och jag säger det uppriktigt och rent ut: Kvantitet är viktigt för kulturen!

Kvalitet är ett svårt begrepp, som är svårt att definiera objektivt. Bedömningarna blir på ett eller annat sätt alltid subjektiva. Kvalitet betyder olika saker i olika sammanhang och för olika slags kulturaktiviteter. Kvaliteten ska därför bedömas av insatta personer med bredd i kunskap, erfarenhet och perspektiv. Kvantitet är till synes lättare att mäta. Hur många kommer på utställningarna och går på föreställningarna? Hur många besöker och lånar böcker på biblioteken? Hur långt öppethållande har vi? Hur stora intäkter, från andra håll än skattebetalarna?

Kvantiteten är samtidigt naturligtvis också relativ. Allt från lokalens storlek till nivån och inriktningen på den kulturaktivitet det handlar om, påverkar. Biblioteksbesök är något annat än en utställning på Liljevalchs konsthall. På Liljevalchs är Vårsalongen något annat än Einar Jolin. En experimentell, nyskapande teateruppsättning är något annat än en stor uppsättning med mycket musik på Stadsteaterns stora scen. Osv.

I Stockholm arbetar vi kulturpolitiskt med kvalitet och kvantitet. Vi menar att båda faktorerna är viktiga. Vi ska ha verksamheter som håller hög kvalitet, och som utifrån dessa förutsättningar når så många som möjligt.

Tyvärr verkar en del – ibland vänsteroppositionen, ibland kulturskribenter som verkar ha samma politiska tendens – inte tycka att man kan ha dessa två tankar i huvudet samtidigt. Om vi som 2013 lägger 2,6 miljoner mer på Liljevalchs utställningsverksamhet, och 3,6 miljoner på Stadsmuseets dito, då verkar en del som Aftonbladets kulturskribent Ulrika Stahre i dag anse att det är ”besökssiffror som räknas, inte kvalitet”. Vem har sagt det? Löper ni linan ut och påstår att Liljevalchs och Stadsmuseet håller låg kvalitet? Det är tydligen också fel att sträva efter ”världsklass” och att ”sätta Stockholm och Sverige på kartan” – det påstås strida mot att kunna ”samtala och analysera väsentligheter”.

Samtidigt, i verksamheten på alla våra bibliotek, på Kulturhusets alla utställningar och programaktiviteter, på Stadsmuseet och Liljevalchs, i alla fria kulturverksamheter som får stöd av staden – pågår och väcks samtal och analyser. Ständigt. Det är väl bra om fler kan delta i dem.

40 miljoner mer för Stockholmskulturen

Stockholms stads budget för 2013 skulle kunna kallas en kulturbudget. Åtminstone om en kulturpolitiker får uttolka den. Först de spännande beskeden om Stadsteatern + Kulturhuset och Liljevalchs som kom redan i går. Och nu besked om en rejäl budgetförstärkning.  Totalt 40 miljoner mer för Stockholmskulturen: 10 miljoner till Stadsteatern och 30 miljoner till kulturnämnden.

Det viktigaste nu är förstås inte bara att det blir mer pengar, utan vad vi kan göra för dem. Eller snarare vad våra duktiga kulturinstitutioner och alla fristående aktörer kan tänkas åstadkomma. I stadens egen regi blir det bl.a. ytterstadssatsning för biblioteken, förlängda öppettider på museerna, El Sistema i Kulturskolan för att locka fler barn och unga i socialt utsatta områden, och satsningar på höjd kvalitet för att locka fler besökare till våra kulturinstitutioner. Läs mer på Madeleine Sjöstedts blogg (också specifikt om mer pengar till Stadsteatern).

Pengar är inte allt – att visa det är ju inte minst ett av kulturens huvuddrag – men pengar spelar onekligen stor roll. Kulturen behöver mer pengar, från många håll. Stockholms stad drar sitt strå till stacken.