Trafiksäkerheten kring skolorna kräver fysiska åtgärder i gatumiljön – men också att skjutsande skolföräldrar tar ett gemensamt ansvar. Färre bilar och bilskjutsar handlar både om barnens säkerhet och hälsa – och om frihet och ansvar.
Alla som varit vid en grundskola en vardagsmorgon har nog sett bevis på det fenomen som brett ut sig allt mer: Bilar på rad med föräldrar som skjutsar sina barn. När man talar om trafiksäkerhet vid skolorna är det omöjligt att komma förbi de skjutsande föräldrarna – som vill värna sina barns säkerhet men då tillsammans blir en del av säkerhetsproblemet.
Fortkörning på gator vid skolor är förkastlig. När inte 30- och varningsskyltarna respekteras (som SvD rapporterar i dag skrivs var femte fortkörningsbot ut vid en grundskola), krävs fysiska åtgärder: gupp, kraftiga räfflor och avsmalningar. Bussar bör kunna få särskilda ”förbifarter” vid hindren på många platser. Trafikstockningarna vid skoldagens start och delvis dess slut kan dock inte regleras bort. Olika åtgärder och uppmaningar kan begränsa utrymmet och viljan att skjutsa sina barn men i grunden måste föräldrarna ta enskilt, och därmed gemensamt, ansvar.
Alla föräldrar vill sina barns bästa. Vissa har så lång skolväg, är för små eller har så krånglig resväg för att åka kollektivt, att bilskjuts behövs. Men för de flesta i grundskoleålder borde gång eller cykel fortfarande vara en framkomlig väg. För att trygga den vägen kunde föräldrar, som redan sker, samordna och dela upp ansvaret att följa varandras barn till skolan olika dagar. Mer långväga barn och föräldrar kunde kanske samåka i större utsträckning.
Alla föräldrar ser förstås att trafikstockningar vid skolor inte är bra för några barn. Förutom säkerheten är avgaserna från den långa kön av sakta rullande, stoppande, stillastående och startande bilar knappast något som någon vill ha i anslutning till skolbarn och skolgårdar. Luftkvalitet är en viktig hälsofaktor, och vi vet att den kan variera från gata till gata, kvarter till kvarter.
Att låta barn cykla eller gå till skolan är en hälsofråga också av annat slag: Ett naturligt tillfälle att röra sig varje dag, och ett naturligt sätt att vänja sig vid vardagsmotion som man kan få stor nytta av senare i livet.
För att inte tala om friheten och ansvarskänslan att få ta sig till och från skolan, sin arbetsplats, för egen maskin.