Nya Slussen är förmodligen efterlängtad av en majoritet stockholmare. Inte för att de sluter upp mangrant bakom varje del av förslaget, men för att de inser att något måste göras åt detta söndervittrande monument över funktionalismen, som sedan länge förlorat det mesta av sin funktion. Något egentligt alternativ finns heller inte – förutom ytterligare förseningar som kan bli ödesdigra för säkerheten och vattenmiljön.
Slussendebatten är en infekterad följetong i Stockholm, som jag hittills har hållit mig ifrån. Medan jag från sidlinjen har betraktat diskussionen, förslagen och mängden påståenden och myter har jag dock blivit alltmer övertygad: Något måste göras. Och Nya Slussen har mycket som talar för den. Framför allt är Nya Slussen det förslag som efter åratal av diskussioner, processer, planerande och skissande har vunnit stöd av en majoritet i Stockholmspolitiken, och som nu har en detaljplan som har vunnit laga kraft.
Nya Slussen är det alternativ som finns, för nuvarande Slussen håller sakta, men allt fortare, och definitivt säkert, på att vittra sönder. Något enhetligt alternativ finns ju heller inte – bara en önskan om att få mer tid. Tid som inte finns.
Jag kan verkligen se charmen i idén om dagens Slussen, 1930-talets manifestation av funktionalismen; jag kan se lockelsen i ingenjörskonstens triumf, den sinnrika fyrklövern, där bortåt 100 000 bilar skulle kunna röra sig utan att riskera att stanna för rödljus eller korsande fotgängare eller cyklister. Men i denna funktion ligger också Slussens ursprungliga huvudproblem: Den är byggd för bilismen, för en tid då man såg ökande antal bilar som problemfritt och positivt. Den innehåller enormt mycket asfalt och betong. Den har dessutom heller aldrig fyllt sin funktion – den är rätt unik för Stockholm som en trafikkonstruktion som alltid utnyttjats långt under sin kapacitet. Och den var heller aldrig så genial som trafikmaskin i verkligheten, när den lämnat ritbordet (Yimby, Slussenmyter del 9).
Alternativet att bygga upp en ny Sluss i samma utseende som dagens faller i mina ögon på sin egen orimlighet (Yimby: Slussen plan B, en analys). Men inte heller alternativet med Ny syn på Slussen är särskilt realistiskt, inte minst eftersom en nedsänkt tunnelbana skulle kräva en så omfattande, dyr och tidskrävande ombyggnad att varken pengarna eller tiden helt enkelt finns (Yimby, Slussenmyter del 6, Den osänkbara tunnelbanestationen).
Ändå fortsätter debatten. En film som påstår sig skildra Nya Slussen gör viral ”succé” (DN – se även Resumé) – fast frågan är hur rättvisande det epitetet är. Att döma av diskussionen i sociala medier är frågan är hur många av delningarna som verkligen tyder på att de som sprider filmen står bakom dess budskap (ABC, Yimby).
Det ifrågasatta bussgaraget i Katarinaberget är heller inget argument för att stoppa Nya Slussen. Naturligtvis ska vi inte bygga ett större bussgarage än vad som behövs men det är inget som hindrar att vi går vidare. Ur kulturhistorisk och stadsantikvarisk synpunkt vore mindre öppet vatten att föredra, om man vill återkoppla till det historiska näset. Och höjdskillnaden från havsnivå till Söders höjder kommer alltid innebära en utmaning – men den försvinner ju inte om vi sänker Södermslmstorg utan flyttar bara till ett annat – brantare? – läge.
Nya Slussen har flera fördelar – och har blivit bättre genom Folkpartiets medverkan. Det blir mindre asfalt och betong, mindre plats för bilar och mer plats för människor. En central plats som i dag präglas av otrygghet, blir ett offentligt rum för stockholmarna. Säkert kan en del punkter förbättras ytterligare, jag månar särskilt om att tillgängligheten blir den bästa möjliga på denna utmanande plats.
Med allt detta sagt är det dags att ta ansvar; och politikers ansvar är att ta beslut. Ansvar för perspektivet framtidens Stockholm. Ansvar för en sammanvägd kompromiss och för att säga när nog är nog.
Och är det inte nog när betongen och asfalten faller samman av sin egen tyngd? Är det inte nog när Mälarens vatten hotar att svämma över tunnelbanan vid vinterstorm och vårflod? Är det inte nog när denna potentiellt vackra plats är ett otryggt, mörkt och illaluktande ställe som man helst undviker och passerar snabbt? Är det inte nog när funktionalismens fyrklöver har förlorat sin funktionalitet?
Jag är glad att Folkpartiet har varit med och tagit ansvar för framtagandet av Nya Slussen, jag är glad att vi är med och tar ansvar för beslutet, och för genomförandet.
Jesper Svensson: Nya Slussen – en knutpunkt att se fram emot!
Rasmus (liberal) 
Ja, tyvärr får vi som älskar Slussen ge upp nu, när detaljplanen är tagen. Det finns ingen återvändo, man kan inte ta tillbaka den gamla detaljplanen.
Men det är sorgligt. Jag bodde i Högdalen när jag var grabb och gick i skola vid Stureplan, 2-4 klass, det var i slutet av femtitalet. Jag åkte tunnelbana till Slussen (den gick inte längre) och så bytte jag till spårvagn till Stureplan. Jag upplevde Slussen när den var som finast och förfallet inte satt in. Det var en fantastisk miljö där man kunde tillbringa timmar innan man tog T-banan hem. Nu är Slussen så himla förfallen….
Men jag tycker vi borde ta lärdom av hela processen. Jag tycker tre erfarenheter är slående:
1. Det är återigen fastslaget att vi har svaga politiker och starka tjänstemän i Stockholm. Så har det i princip varit väldigt många år. För Slussen, som det blivit, är ett tjänstemannainitiativ som styrts av tjänstemän. Som väldigt många frågor i Stockholm. Och det är en politisk sanning att har man starka tjänstemän och svaga politiker så blir det garanterat dåligt. Samma sak om det är tvärtom, dvs. starka politiker men svaga tjänstemän. Men har man starka tjänstemän och starka politiker – då kan det ske underverk.
2. Det finns en gammal politisk visdom som säger att man det är sämre att göra många människor väldigt lessna än att göra många människor lite glada. Och väldigt många människor har blivit mycket lessna över det som nu skall ske. En unik plats i Europa skall försvinna efter att ansvarslösa politiker inte gripit in utan låtit den förfalla.
3. Allt detta hade kunnat undvikas om man från början hade undersökt en lösning som inte innebär stora ändringar av detaljplanen. Det finns mycket som säger att en sådan lösning hade blivit billigare och hade gått snabbare att bygga. Och vi hade sluppit allt detta med överklaganden och förtvivlade människor. Ombyggnaden hade troligen varit klar redan nu. Det är ju helt klart bevisat att Stockholm inte riktigt klarar av att fixa väldigt komplicerade detaljplaner utan det begås formella felsteg hela tiden.
Juhan Janusson
Hej Juhan! Jag tror nog att det finns en hel del politisk styrka i detta beslut också. Styrkan att ta ansvar, som jag skriver. Slussen måste ersättas av flera skäl. Förfallet har för l
länge sedan gått så långt att renovering inte var en möjlighet. Men det är också fel konstruktion för vår tid, och för denna plats.
Fel konstruktion för vår tid??? Det sade man om Nedre Klara också, och så rev man hela rasket. I så fall borde man passa på att riva Nationalmuseum också, i stället för att renovera det, och bygga nåt tjusigt och flådigt där i stället, som passar vår tid. Eller hur?
Ja förfallet har gått för långt. Så det är klart att det måste byggas nå nytt. Men eftersom hela denna långdragna process visar att politikerna inte klarat av att fixa det så tillägnar jag mig lärdomen att i fortsättningen skall vi inte ge oss in i såna här äventyr. Stockholmspolitiken har förlorat mycket förtroende hos medborgarna genom att faktiskt ha gjort väldigt många människor väldigt lessna, Praktiskt taget alla i min generation, som upplevt Slussen när den ännu inte tillåtits att förfalla utan var en spännande världsunik miljö, är lessna. Unga människor ser Slussen som en pissluktande ruin – och det är sant om man bedömer Slussen som den är idag.
Och jag hävdar fortfarande att denna enorma långbänk och att dessa starka känslor fortfarande dominerar beror på att Stockholm är tjänstemannastyrt. Svaga politiker har inte haft kraft att ta tag i saken under de över tjugo åren som detta har pågått. Därför skall processen ses som ett misslyckande. Även om det är bra att vi nu äntligen kan komma vidare så ger den en väldigt dålig eftersmak och är inget att vara stolt över, speciellt inför framtida generationer.