För svensk skola, lärare, elever och föräldrar har de senaste åren har varit fyllda av förändringar. Liberalerna på utbildningsdepartementet har haft hög takt i reformarbetet, för att vända utvecklingen för den svenska skolan. Resultaten har inte varit lika påtagliga och snabba, vilket efter sex år med Folkpartiets skolpolitik som regeringspolitik förstås är ägnat att göra folkpartister nervösa – och få en del skadeglada motståndare att ana blottor.

Skolreformer tar tid att få genomslag. Skolresultat i dag speglar många års skolgång, och skolpolitik. Men nu syns tydligare tecken på framgång.

Bättre förutsättningar för bra lärare, och bättre möjligheter för fler elever att klara skolan, och i längden få jobb, har varit två av de viktigaste målen för reformerna.

Att den nya lärarutbildningen, med fyra olika utbildningsvägar, har fått många fler sökande borde därför glädja många. Bra lärare är helt avgörande för en framgångsrik skola. (DN i dag, ej på nätet; Stockholmsnytt).

Bättre löneutveckling, och bättre karriärvägar som förstelärare och lektorer torde också gynna status och höja intresse. (Göra lärarkarriär möjlig).

Att yrkesutbildningarna leder till jobb och att gymnasiereformen verkar förbättra förutsättningarna ytterligare borde likaså välkomnas varmt och brett. Alla kan och vill inte bli akademiker men hantverks- och yrkeskunskaperna är efterfrågade och arbetsmarknaden god.

För den som vill vidareutbilda sig går det som bekant att komplettera yrkesgymnasiet med högskoleförberedande ämnen – men där finns också yrkeshögskolorna utan krav på akademisk kompetens. (Ekot).

Nu gäller det att fortsätta och vårda reformerna för en kunskapsskola.