Förföljelserna av HBT-personer i Uganda är välkända sedan länge. När staten nu gör homosexuella än mer rättslösa genom att hota dem med livstids fängelse, borde det få konsekvenser för Sveriges relationer. Svenskt bistånd bör lika lite som danskt gå till en stat som förtrycker sina homosexuella medborgare.

Dystra nyheter för homosexuella i Uganda är inte ovanliga (se t ex RFSL:s landrapport). Den anti-homolag som parlamentet antog i december är knappast någon blixt från klar himmel. Redan tidigare var rättsläget klart förtryckande mot personer som älskar en person av samma kön; samkönade sexuella handlingar bestraffas med fängelse, liksom äktenskap. Denna lagstiftning återspeglar och underblåser en samhällelig situation där hets, hot och våld mot homosexuella är accepterat, går ostraffat eller rentav uppmuntras.

Den nya lagen gör situationen än mer mardrömslik. Nu är det livstids fängelse som gäller för homosexuella – och den som inte anger misstänkta homosexuella kommer också att begå ett brott. Eftersom information om HBT-personers situation och rättigheter också förbjuds försvåras inte bara organiserandet av HBT-samhället utan också det viktiga arbetet mot smittspridning. Till bilden hör förstås att Uganda liksom dess grannländer hör till världens mest HIV- och aids-drabbade; den ljusnande bild av HIV-situationen som regeringen vill ge bestrids dessutom av andra (Wikipedia, på engelska, om HIV och aids i Uganda).

En tid fanns hopp om att Ugandas mångårige, dominerande president Yoweri Museveni skulle stoppa försämringen genom att inte skriva under den nya homo-lagen. Det hoppet släcktes i dag vilket fick till följd att Danmarks biståndsminister Mogens Jensen omedelbart tillkännagav att danska biståndspengar styrs om till icke-statliga mottagare. Det är synd att Sverige inte gav samma besked. (DN, SR).

Uganda hör sedan länge till Sveriges biståndspartner och är en av de största mottagarna av svenskt utlandsstöd. Under 2013 handlade det om 250 miljoner. Det mesta går till fristående organisationer, men en rejäl andel – en tredjedel – betalas direkt till olika delar av den offentliga, statliga sektorn. Det betyder att Sverige stödjer Musevenis administration direkt med tiotals miljoner kronor varje år.

Biståndet till Uganda har också uppmärksammats för ett av de största fallen av biståndsförskingring och det största återkravet från biståndsmyndigheten Sida, 45 miljoner kronor hösten 2012. Pengar som skulle ha gått till infrastruktur för utbildning, vård och vägar hamnade troligen i privata händer (SVT, SR.)

Sveriges biståndsminister Hillevi Engström menar att man inte vill agera ogenomtänkt. Men Sverige borde liksom Danmark ha hunnit tänka igenom situationen sedan länge. Scenariot att Uganda ytterligare skärper sina hatlagar mot homosexuella var tyvärr knappast osannolikt. Nu står den danska reaktionen ensam och blir därmed inte lika kraftfull. Det är synd att Sverige inte står på Danmarks sida.