Med humor avväpnar vi kungamakten

Satir har alltid varit ett vapen riktat mot överheten. Humor och ironi passar osedvanligt bra i argumentationen mot den svenska monarkin. Få svingar satirvapnet så frejdigt som konstnären Carl Johan De Geer.

ÖVERHETEN. Gustav II Adolf på torget som bär hans namn.

ÖVERHETEN. Gustav II Adolf till häst på torget som bär hans namn. Foto Lars Olsson via Wikimedia.

Avgjutningen i brons av en krigsherre till häst är en av de mest klassiska bilderna av överheten och kungamakten. Ryttarstatyer är ett historiskt mycket vanligt, och i Sverige nästan uteslutande, kungligt attribut. I dagens Stockholm ser vi t ex den störste krigarkungen Gustav II Adolf och dynastigrundarna Karl X Gustav (huset Pfalz) och Karl XIV Johan (huset Bernadotte) på Gustav Adolfs torg, vid Nordiska museet respektive Slussen.I dag är bara tanken på något liknande förstås löjeväckande; en ryttarstaty av i dag skulle snarare fylla en plats för att öka representationen av de många och de anonyma i stadsrummet. När får vi en ryttarflicka avbildad i naturlig, eller övernaturlig, storlek? Men hur skulle dagens kung avbildas? Tänk er monarken vinkande från en stegrande, grussprutande Porsche!

Idén om ryttarstatyn var en gång överhetens uttryck, symbolen för makten. Nu kan det vändas effektivt i andra riktningen – och ingen gör det bättre än Carl Johan De Geer, den konstnärliga satirens mästare. Vid hans nuvarande utställning på Färgfabriken är det en skiss av den moderna kungliga ryttaren, majestätiskt hälsande folket från sin rusande sportbil, som väcker bland det största intresset. Konstnären själv, som är övertygad republikan och bl a står bakom Republikanska föreningens utträdesbrev ur monarkin, förklarar för DN att han inte vill vara aggressiv mot kungahuset, utan vänlig. Och det är helt rätt väg att gå.

file_2031Monarkin som företeelse är som gjord för att väcka en liberals rättmätiga vrede. Men visst finns det många andra orättvisor i världen som är så mycket värre. Att det finns större fel gör förvisso inte monarkin mer rätt, men vi bör föra vår republikanska kamp inte med aggressivitet och personangrepp – utan med torrt sakliga argument, och sprudlande humor. Få företeelser är ju så tacksamma att häckla!

Parat med min liberala vrede finns äcklet inför kryperiet och underdånigheten som alltjämt, alltför ofta präglar inställningen till monarkin. Därför är jag, som Vilhelm Moberg, republikan. Därför anser jag att monarkin är i otakt med tiden, och önskar att monarkin skulle granskas hårdare, mer rättvisande. Men det ska ske sakligt;  utan personangrepp eller infamiteter.

I satirens värld finns det dock en hel del som överheten bör få tåla. Ironi och humor har alltid varit våra, folkets, vapen mot överheten. Det är ett effektivt sätt att sticka hål på både uppblåsthet och underdånighet – som ibland på ett märkligt sätt verkar kombineras hos vissa av monarkins tillskyndare. Satiren passar rentav särdeles bra i argumentationen mot monarkin. Få mål kan vara så tacksamma; inget avslöjar mer effektivt och skoningslöst absurditeten i vårt anakronistiska statsskick.

Satiren retar rojalister, övertygar osäkra – och stärker oss inbitna republikaner. Det gäller bara att vi också inte tar oss själva på för uppblåst och stort allvar. Så var med och håll upp skrattspegeln!

Carl Johan De Geer på Färgfabriken, SvD: Demokratikamp med humorn som adelsmärke.

 



Kategorier:Demokrati & ideologi

Taggar:, , , , , , , , ,

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: