Även liberaler i maktställning måste samtidigt stå i tydlig opposition – mot en illiberal samhällstendens. Vi behöver vara väsentliga i människors vardag, med en tydlig liberal vision.

Många liberaler har efter valet nått en maktposition, lokalt och regionalt. Kanske får vi snart också betydande inflytande över den nationella politiken. För liberaler är det dock viktigt att ständigt vara i opposition – särskilt mot illiberala tendenser, faktaresistens, populism och extremism. Vi behöver vara relevanta i vardagen – med en tydlig liberal vision. En vision om ett samhälle som inte behöver se ut på ett visst sätt, men som alltid ska garantera alla människor frihet. Om detta skrev jag i liberala nyhetsmagasinet NU:s senaste nummer, 48/2018.

Det krävs en liberal vision

Liberalerna har efter valet blivit ett verkligt maktparti. Vi är med och styr i fler kommuner, och i nästan alla regioner. Även om regeringsfrågan verkar fortsatt svårlöst har liberaler på lokal och regional nivå mer inflytande än på länge över skola, sjukvård, socialtjänst, bostäder, kultur och många andra områden – med makt över beslut som påverkar miljoner svenskars vardag.

2018 har gett oss en märklig valrörelse, ett speciellt valresultat, och ett långdraget och upphetsat politiskt efterspel. Liberalerna har hamnat i fokus för regeringsfrågan – och för påverkan och påståenden i ett stundtals mycket högt, osant och hätskt tonläge (som jag berörde i en tidigare NU-artikel, om ”högerns nya åsiktskorridor”, och som Jan Björklund vittnade om i riksdagen vid statsministeromröstningen 14 november). Vi liberaler är i en utsatt position. Men – oavsett hur det till slut går på riksnivå, är vi liberaler samtidigt alltså i en mycket tydlig maktposition.

Den lokala liberala maktpositionen kan upplevas motsägelsefull i ett samhällsklimat som på så många sätt går emot den utveckling vi strävar efter, där liberala värden ifrågasätts allt tydligare. Den motsägelsen – denna liberala paradox – måste vi leva med, hantera – och utnyttja.

Liberalers uppgift kommande år måste vara att mycket tydligt gå i opposition mot en illiberal samhällstendens – även om vi själva sitter med och styr i vår kommun eller vår region. Den liberala paradoxen kan rentav bli vår styrka; den lokala liberala maktställningen kan användas för att fylla den övergripande liberala oppositionsställningen med innehåll.

Fransmännen har ett vackert begrepp: Cordon sanitaire. Och liberal opposition måste handla om att bygga skyddsvallar runt liberala värden: öppenhet, fri ekonomi, yttrandefrihet, rättsstat och likvärdighet. Men liberal opposition måste också handla om ett positivt mervärde. Inte bara om att försvara vunna segrar, utan att peka på dagens lösningar på dagens utmaningar.

Oppositionen mot högerpopulismen och faktaresistensen kräver en liberal vision. Det handlar inte om ett fixt och färdigt idealsamhälle – det vore främmande för liberaler – utan om en framtid där var och en kan få friheten och förutsättningarna att bli sitt eget bästa jag. En frihetlig framtidsoptimism.

Liberalismen måste få göra nytta i människors vardag. I alla utbildningsnämnder, kommunstyrelser, sjukvårdsnämnder och fullmäktigeförsamlingar kan och ska vi liberaler göra skillnad. Vi har idéerna och de praktiska förslagen, för en skola som ger alla elever en bra start, en socialpolitik som ger ett skyddsnät vid motgångar och för dem livet behandlar illa, en miljöpolitik som ger allt liv möjligheter att fortsätta finnas, en ekonomisk politik som släpper människors och företags skaparkraft fri. Vi kan visa att samhällsutvecklingen måste fortsätta i liberal riktning. Det är visionen för den liberala oppositionen.

Rasmus Jonlund
Stockholm