Kategori: Trafik

Ta ett helhetsgrepp på Fridhemsplan

Fridhemsplan kan bli Kungsholmens centrum – för människor, inte bara för bilar. Ett centrum där både kultur och kommers kan rymmas. Folkpartiet driver på för en helhetslösning för om- och nybyggnationer, för bättre trafiklösningar – och för ett torg med söderläge. Nu tydliggör vi vår linje i stadsbyggnadsnämnden.

Fridhemsplan sett mot öster, med Fridhemsgatan och kvarteret Väktaren till vänster, som det såg ut 1964. Foto Håkan Johnson, från stockholmskallan.se
Fridhemsplan sett mot öster, med Fridhemsgatan och kvarteret Väktaren till vänster, som det såg ut 1964. Foto Håkan Johnson, från stockholmskallan.se

Folkpartiets engagemang för en bättre Fridhemsplan har funnits länge. Jag har tidigare skrivit om vår vision om ett grönskande torg vid Fridhemsplan, och om det förestående föreslagna ”ansiktslyftet”. Vi är dock inte beredda att säga ja till alla enskilda förslag utan vill ha ett helhetsgrepp. Det gäller både planerna på en ny galleria, på nya bostäder och på trafiklösningarna.

Bara med ett sådant helhetsgrepp har vi möjlighet att göra Fridhemsplan till det naturliga centrum med folkliv, träd, grönska och mänskliga möten som Kungsholmen behöver.

I stadsbyggnadsnämnden har vår gruppledare Björn Ljung, själv Kungsholmsbo, nu tydliggjort detta. Jag citerar nedan hela motivtexten i vårt beslutsförslag på gårdagens nämndmöte. Det vi vill är att stadsbyggnadskontoret utvecklar Fridhemsplan tillsammans med exploateringskontoret, trafiknämnden och förstås även landstinget.

Fridhemsplan har potential att bli Kungsholmens naturliga centrum med folkliv, uteserveringar, mänskliga möten och torgliv. Helt enkelt något helt annat än dagens Fridhemsplan där Drottningholmsvägen med alla dess bilar och bussar dominerar stadsmiljön.

En kraftig ombyggnation av kvarteret Väktaren föreslås. I stort är många av de föreslagna förändringarna positiva. Det behövs – mot bakgrund av den kraftiga inflyttningen – fler bostäder. Det är också positivt att mer handel kan tillskapas liksom möjligheten till LSS-boende.

I samrådet framhålls att den monotona storskaligheten i höjd, volym och gestaltning mot Drottningholmsvägen skulle kunna få en negativ effekt på stadsbilden. I det kommande arbetet bör kontoret arbeta vidare med gestaltningen och studera byggnadernas utformning och höjd, särskilt fasaden i hörnet S:t Eriksgatan/Drottningholmsvägen som måste omarbetas helt, liksom gestaltningen av de översta våningarna på Åhlenshuset och hörnet ut mot Drottningholmsvägen/Fridhemsgatan. Det är dock angeläget att antalet bostäder samtidigt inte minskar, liksom möjligheten till fler LSS-boenden.

I kvarteret driver kulturnämnden ett av sina fullskalebibliotek och Svenska DansCompagniet AB en stor dansundervisning. I det fortsatta arbetet bör hänsyn tas till dessa och särskilt hur biblioteksverksamheten kan utvecklas.

Det vore också önskvärt att ett större helhetsgrepp togs om hela Fridhemsplan, så som uttrycktes i startpromemorian, genom att ett programarbete med trafik- och renhållningsnämnden, exploateringsnämnden och SLL inleds. Kvarteret Väktaren är en del i detta men kan behandlas fortare och inte behöva invänta övriga delar.

Målet i detta arbete bör vara att den överdimensionerade Drottningholmsvägen kan krympas till en urban stadsgata med en torgbildning på den norra delen som har söderläge. Samt förbereda för mer långsiktiga trafikförändringar vid Fridhemsplan, inte minst mot bakgrund av att stombusslinje 4 borde bli en spårvägslinje. Stombusslinje 4 har redan idag 70 000 resenärer per dag; i Europa brukar man börja planera för spårväg vid över 30 000.

Fram för tvärförbindelser – 4:an som spårväg

Stockholm behöver bättre tvärförbindelser. Det är sedan länge hög tid att omvandla 4:ans blåbuss till spårväg. Det skulle underlätta för alla som behöver ta sig fram inom Stockholms innerstad.

Spårvagnar i trafik vill vi se på linje 4.
Spårvagnar i trafik vill vi se på linje 4.

Stockholm har sedan länge en välutbyggd kollektivtrafik som framför allt är stark radiellt – in till och ut från regioncentrum, city. För att vi som resenärer ska kunna ta oss fram bättre och för att få trafiken att flyta smidigare behöver vi också starka tvärförbindelser. De bedrivs i dag framför allt med buss – i innerstaden de blå stombussarna – men de behöver i högre grad också köras på spår. Företrädesvis med spårvagn.

Tvärbanan, ursprungligen underskattad, har blivit en succé och byggs nu ut. I Söderort slåss Folkpartiet för att få igång bygget av Spårväg syd fortast möjligt. Och i innerstaden behöver vi bygga ut spårväg istället för stombuss. 4:an är högst prioriterad av oss i Folkpartiet.

Jag har tidigare skrivit om tvärförbindelser, som knyter samman pendeltågs- och tunnelbaneknutpunkterna, och i dag har jag en insändare i Vårt Kungsholmen tillsammans med Stella Fare, – trevligt illustrerad, som framgår nedan, även om vi vill se lite modernare spårvagnar (som på bilden ovan) när linjen är färdigbyggd.

Vårt Kungsholmen 30 november 2013.
Vårt Kungsholmen 30 november 2013.

Dags att göra verklighet av spårväg på linje 4

Kungsholmsborna kommer att gynnas av den efterlängtade utbyggnaden av tunnelbanan – med bl.a. snabbare förbindelser till Nacka och Söderort.

Fridhemsplan blir en ännu viktigare knutpunkt – men vi saknar fortfarande en viktig sak: Spårväg på linje 4.

Stockholm behöver inte bara tunnelbana utan också tvärförbindelser. Tvärbanans succé visar värdet av att inte bara kunna ta sig in till och ut ur stan – utan också smidigt kunna resa på tvären. Att knyta samman knutpunkterna avlastar också tunnelbana och pendeltåg!

Fyrans buss, med 70.000 resenärer per dag, har sedan länge passerat gränsen för att bli spårväg. Spårvagnar som har eget utrymme i gatorna och som kan ta fler resenärer är också enligt många trevligare att resa med. Spårväg ger mycket trafiknytta för pengarna!

Rasmus Jonlund (FP)
Ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen

Stella Fare (FP)
Vice ordförande trafiknämnden och SL

Bland tidigare blogginlägg om kollektivtrafik: Stockholm behöver mer spår – på längden och tvären; Kungsholmen än mer i centrum med tunnelbana till Nacka.

Mer spår också för Kungsholmen

Att tunnelbanan ska byggas ut med nya och förlängda linjer är viktigt också för Kungsholmen. Våra spårförbindelser förbättras och vi gynnas när Stockholm kan växa. Men vi behöver också egna bättre spårförbindelser – närmast spårväg på linje 4.

Utbyggnaden av tunnelbanan har varit efterlängtad (DN Debatt). Det är trångt snart sagt överallt i kollektivtrafiken. Det märks inte minst på Kungsholmen, med många både boende och arbetsplatser, och med en av länets största knutpunkter i Fridhemsplan. Tunnelbana Odenplan-Solna (via Hagastaden till Arenastaden), Kungsträdgården-Sofia-Nacka och Kungsträdgården-Sofia-Gullmarsplan, samt Akalla-Barkarby kommer också att avlasta andra delar av kollektivtrafiken. Det blir nya förbindelser, nya knutpunkter och platser att byta på.

För Kungsholmen kommer förbindelserna förbättras markant i båda riktningarna: med blå linje kan vi i framtiden åka både till Barkarby och i andra änden till Nacka, med smidigare förbindelser till både östra Södermalm och Gullmarsplan.

Det blir snabbare och smidigare att ta sig till arbetsplatser, nöjen, vänner, osv. Kungsholmen gynnas förstås också av att hela Stockholm växer. Ny tunnelbana möjliggör nästan 80.000 nya bostäder i de kommuner som berörs och bidrar.

Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.
Kungsholmen och Stockholm behöver också tvärförbindelser, med spårväg.

Men tunnelbana är förstås inte nog. Tunnelbana och pendeltåg har egenskapen att snabbt föra många människor mellan olika platser – men det är ett radiellt nät, dvs det går in till och ut från City och andra delar av staden och länet. Vad Stockholm också behöver är mer av tvärförbindelser. Sådana – som Tvärbanans succé visar – skapar nya samband. De avlastar tunnelbanor och pendeltåg och binder samman olika knutpunkter. Med spårväg tar de fler passagerare än bussar, och får ett eget utrymme i gatumiljön.

I Stockholm och på Kungsholmen handlar det om busslinje 4. Denna stomlinje har i dag ca 70.000 passagerare om dagen – mer än dubbelt så mycket som när man i andra länder börjar planera för spårväg. Spårväg på linje 4 är en viktig framtida satsning som Folkpartiet prioriterar!

Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Jesper Svensson, FP Haninge/Peter Olevik Dunder, Lotta Edholm, Anders Ekegren, FP Upplands Väsby bloggar.

Luftburen civilisation

20131102-120840.jpg

Vår handhållna elektronik fortsätter sitt segertåg – med vissa protester. Snart slipper vi stänga av mobilen när vi flyger. Flyget som i sig är ett monument över vår civilisation – och dess säkerhetskrav.

Smarta mobiler har blivit ett oundgängligt sällskap i alla livssituationer och fyller obönhörligt luckorna i vardagen, i köer och i kollektivtrafiken, ersätter tidningen på toalettbesök – och kritiseras för att rentav stjäla föräldrars uppmärksamhet från sina barn. Mobilens plats i våra liv uppmärksammades av våra morgontidningar i veckan. (SvD 1, SvD 2.)

Det är föga förvånande att nya företeelser i vårt samhälle väcker debatt och visst motstånd, inte minst en så dominerande företeelse som den smarta mobilen. Själv tror jag att det finns föga orsak till oro. Människor har anpassat sig – men också anpassat – och införlivat otaliga tekniksprång, verktyg och leksaker genom sin historia.

Uppfinningsrikedomen, anpassningen och införlivandet är lite vad mänsklig civilisation handlar om. Och att det är elektronikens och inte dess skeptiker som har framtiden för sig visas väl tydligt av att påslagna mobiltelefoner nu kommer accepteras även på flygplan (i USA; IDG).

Flygandet är förstås i sig en manifestation av civilisation. Inte i första hand själva tekniken och massresandet – där utvecklingen av den förra är vår fromma förhoppning att minska den djupt problematiska miljökonsekvenserna av de senare.

Det är flygplatsens ordning, processer och köer som manifesterar civilisation. Vår mestadels stoiska acceptans av säkerhetskontroller och väntetider.

Och det är flygandets sårbarhet, vår gemenskap med främlingar under några timmar i luften. En sårbarhet som trots allt hanteras så väl att flygande är vårt säkraste transportmedel, och så att gårdagens tragiska incident på LAX i Los Angeles trots allt tillhör undantagen (SvD; LAX-flygplatsen på bilden ovan, från wikimedia).

Flygplatsen som ett eget, autonomt samhälle, en skyddad global zon, öppen mot omvärlden men lite mystiskt sluten mot omgivningen.

Allt förstås försett med wi-fi och internationellt flexibla laddningsurtag.

Stockholm behöver mer spår – på längden och tvären

Snart skrivs nästa kapitel i tunnelbanans historia. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.
Snart skrivs nästa kapitel i tunnelbanans historia. Bild från Wikimedia, kollage av Holger Ellgar av bilder från Spårvägsmuseet.

Bra kollektivtrafik är nödvändig för en växande storstad. Stockholm verkar nu äntligen få både nya tunnelbanor – och spårväg på tvären. Folkpartiet sätter ned foten, för tunnelbana till Solna, och för spårväg på linje 4.

Ett Stockholm som håller ihop och kan fortsätta växa behöver utbyggd kollektivtrafik. Det är nödvändigt för människor och miljö – och för att vi ska kunna bygga en tät och grön stad. Bra kollektivtrafik möjliggör fler bostäder och arbetsplatser, och håller tillbaka biltrafiken.

För att locka och få plats med så många stockholmare som möjligt är det framför allt mer spårtrafik som behövs. Vi behöver både stärka det radiella nätet – in till och ut från City – och bygga nya tvärförbindelser som binder samman pendeltågs- och tunnelbanelinjerna, skapar nya bytespunkter och nya samband. Som succén tvärbanan, som så sent som i måndags öppnade för trafik till Solna.

Vilken spårlösning som passar bäst var är en diskussionsfråga. Folkpartiet ställer sig nu bakom tunnelbana till Solna, liksom till Nacka/Gullmarsplan och Barkarby. Men vi står också fast vid att Täby behöver få tunnelbana. Det är viktigt för fler bostäder – och för miljön! Nordöstra länet har hög andel bilresande och för få kapacitetsstarka kollektivtrafik-alternativ.

Mer trafik med spårvagn väntas. Bild från Wikimedia.
Mer trafik med spårvagn väntas. Bild från Wikimedia.

Och vi får inte glömma tvärförbindelserna! Spårväg syd och tvärbanans förlängning norrut måste fullföljas.

För Stockholm är en konvertering av busslinje 4 till spårväg högprioriterad. Med 70.000 resenärer om dagen har man överträffat gränsen för när man på kontintenten bygger spårväg med mer än det dubbla.

Läs mer om Folkpartiets ställningstagande kring framtida trafiklösningar hos Birgitta Rydberg, Anna StarbrinkAnders Ekegren, Jessica Ericsson och Folkpartiet i Sundbyberg – och hos ABC och Metro.

Om Kungsholmens alla broar

 

Folkpartiets arbete för Kungsholmens parker uppmärksammas. Vi har dessutom fått hjälp att inte blanda ihop de olika broarna till och från Kungsholmen. Vår stadsdel är ju en ö, beroende av sina broförbindelser, och vi vet förstås skillnad på två av de viktigaste: både Västerbron och Tranebergsbron har ju varit av stor betydelse för hela stadens infrastruktur ända sedan 1930-talet. I dagens Mitt i tackar vi för påminnelsen, och lovar att korrläsa våra alster bättre i framtiden. Samtidigt är det naturligtvis roligt att vi får återkoppling på våra förslag och insändare.

Mitt i 29 januari 2013.
Mitt i 29 januari 2013.

Framtidsfokus med Folkpartiet

Folkpartiledaren Jan Björklunds sommartal hade inte bara fördelen att förlänga sommarkänslan när jobbsäsongen drar igång. Det innehöll också flera viktiga ställningstaganden. Mest påtagligt i fråga om infrastruktursatsningar.

Av olika anledningar har jag rest extra mycket i Sverige det senaste året, både med bil och tåg, framför allt mellan Stockholm och Västsverige. Det är ofta vackra landskap som jag har haft förmånen att färdas i, men tiden som tillbringas där – mellan startpunkten och målet – blir ofta onödigt lång.

En god infrastruktur i form av vägar och järnvägar har avgörande betydelse vårt vidsträckta, glest befolkade och exportberoende land. Tyvärr har den länge inte varit så god som vi kunde önska. Det märks i smala, farliga vägar – till exempel på långa sträckor av E20 som gäller för att vara huvudvägen mellan våra två största städer. Och det märks inte minst för alla järnvägstrafikanter. Själv är jag numera en ganska lågfrekvent tågresenär, och de resor jag har gjort de senaste åren har inte stärkt förtroendet för tåg som ett stabilt och pålitligt transportsätt. Vilket är synd – för även om målet i dessa fall är det viktigare än resan, är tågfärden i sig ju ofta ett avkopplande och tilltalande sätt att tillbringa den.

Sveriges infrastruktur behöver uppenbarligen byggas ut. Men så ofta handlar det inte bara om nya storslagna satsningar, utan om det kanske mindre storslagna långsiktiga arbetet med att se till att det som finns fungerar, att det som ska göras verkligen kan göras.

Folkpartiledaren Jan Björklunds budskap var därför mycket välkommet: Förutom viktiga nysatsningar på motorvägar, spår och tåg som gör att vi kan transportera oss snabbare och tryggare behöver vi långsiktigt och permanent höja underhållet av infrastrukturen. Det är ett mycket angeläget ställningstagande. I vårt vidsträckta land räcker det inte att lägga ut rälsen och dra ledningarna – systemen måste också fås att fungera, dygnet runt, året om, på ett mycket mer tillfredsställande sätt än i dag.

Återkommande förseningar och trafikkaos på våra järnvägsstationer med tusentals människor som får vänta i timmar, är helt enkelt inte acceptabelt.

Jämte fortsatta satsningar på forskning och angelägna sänkningar av skadliga skatter, är mer pengar till underhåll och utbyggnad av infrastruktur sannerligen strategiska framtidsinvesteringar. Med en gynnsam finansiell situation finns det all anledning att ta chansen att rusta landet för en framtid som inte kommer att råda brist på utmaningar.

Media: ABDNGPSvDSVT. Blogg: Jesper Svensson.

Uppdaterat: Läs också gärna Gunnar Wetterbergs krönika i dagens Expressen om infrastrukturbehoven i och runt Stockholmsregionen.

En stad där fler kan röra sig

Färre bilar i innerstaden, är inte ett helt okontroversiellt budskap från oss liberaler i huvudstaden. Men Folkpartiets nya trafikpolitiska program gör, som en pragmatisk liberalism alltid måste göra, avvägningar mellan olika frihetsvärden. Och det står helt klart att inte alla kan få exakt som de vill på ett begränsat gatuutrymme i en växande huvudstad. Då måste prioriteringar göras.

Vad är viktigast, för att fler människor ska kunna leva i Stockholms stad och kunna ta sig fram, mellan hem, jobb, vänner, restaurangbesök, kulturaktiviteter, och allt annat vi storstadsbor älskar att och måste göra? Hur löser vi de utmaningar som uppstår när många människor ska och vill leva tätt tillsammans på en begränsad yta, och när vi vill värna en ren luft i stan, minimera klimatpåverkan och stärka trygghet och säkerhet på våra gator? På vilket sätt kan vi se till att de viktiga godstransporterna och leveranserna till butiker och företag, som är lika viktiga som persontransporterna för en levande, växande och attraktiv stad, kommer fram?

Allt detta berör naturligtvis oss på Kungsholmen i högsta grad, med några av stadens mest trafikerade gator och farligaste korsningar. För att inte tala om Essingeledens betongsår tvärs genom vår stadsdel.

Jag vid en av Stockholms ”värsta” korsningar, S:t Eriksgatan/Fleminggatan – som nu ska byggas om efter FP-initiativ.

Svaret är fler människor i rörelse – men inte i bil. Istället är det mer plats för cyklar, fotgängare och kollektivtrafik (gärna på spår) som behövs.

Medlen är smartare trängselskatter, begränsade och dyrare parkeringsmöjligheter (framför allt på genomfartsgator där inte minst kollektivtrafiken måste få ta större plats), och bättre vägar för bilarna, runt stan. Det är naturligtvis av största vikt att Stockholm äntligen får sin Förbifart, och en fungerande ringled – efter Norra länken är Österleden den saknade länken. För bilen kommer att behövas och finnas, också i storstadsregionen, även i framtiden.

Finansieringslösningarna är också viktiga, med begränsade offentliga medel och långa önskelistor. Att bygga både all kollektivtrafik vi behöver, och de vägar som fortfarande behövs, blir svårt med traditionell skattefinansiering (även om staten bidrar med motiverat betydligt större resurser eftersom den överväldigande merparten av landets kapacitetsproblem finns här). Trängselskatt och vägavgifter kommer att behövas.

Jag är glad över att Folkpartiet nu har skaffat sig en offensiv liberal trafikpolitik för huvudstaden – och för att själv ha varit med och påverkat lite i marginalen. När vårt representantskap antog programmet yrkades på och bifölls ändringar som jag föreslagit, bl.a. kring varutransporternas betydelse och fysiskt tillgängliga gångstråk. För en stad som är tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar, blir också mer tillgänglig för alla andra.

Läs hela Folkpartiets trafikprogram här, från Madeleine Sjöstedts blogg. Fler som bloggar: Lotta Edholm, Jesper Svensson, Mark Klamberg, Mikael StåldalLiberala Studenter, FP Kungsholmen. Media: ABC 1, 2, Stockholmsnytt, SvD.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Kungsholmen än mer i centrum – tunnelbana till Nacka

För mig som har förmånen att både bo och arbeta på Kungsholmen är vår vackra stadsdel förstås på många sätt världens centrum. Och en sak som jag och många Kungsholmsbor verkligen uppskattar är att det går så lätt att ta sig hit – och härifrån, när vi vill ut i världen. Om det så är till Vasastan, Solna eller Paris.

Nu ska det också bli betydligt enklare att ta sig söderöver i Stockholmsregionen – med tunnelbana hela vägen till Nacka (DN STHLM Debatt).

Folkpartiet har länge drivit på för en utbyggnad av tunnelbanan. Vi har varit med och förhandlat fram de stora trafiköverenskommelserna för Stockholmsregionen, senast 2007 där en utbyggnad av blå linje från Kungsträdgården till Nacka finns med. I fjol skrev ledande regionala företrädare i DN om att tidigarelägga viktiga infrastrukturinvesteringar, bl.a. tunnelbana till Nacka. Och förra veckan satte Erik Ullenhag och Birgitta Rydberg ned foten, förordade ett visst alternativ (bergtunnel) och ville börja förhandla om finansiering och genomförande av en sådan tunnelbana (SvD Opinion).

Alla har inte varit lika positiva. Från våra större Alliansvänner Moderaterna har det ibland låtit som om tunnelbanan skulle vara färdigbyggd. Och visst behöver vi bygga mycket annat – bl.a. komplettera det radiella tunnelbane- och pendeltågsnätet med ett kraftfullt stomnät av bl.a. spårvagnar. Folkpartiet vill konvertera 4:ans buss till spårvagn, och gärna fler linjer efter det. Men tunnelbanan kommer också ett behövas. Och utbyggnaden till Nacka är väldigt logisk – den knyter samman norra och södra länet bättre, avlastar röda och gröna linjerna och Slussen, och kommer öppna för tiotusentals nya bostäder.

Och vi Kungsholmsbor får det ännu lättare att ta oss runt i regionen.

Bloggar: Birgitta Rydberg 1, 2, FP-bloggen Stockholms län 1, 2, FP-trafikbloggen 1, 2, Anna Starbrink 1, 2, Christoffer Fagerberg 1, 2, Jesper Svensson 1, 2, FP Nacka 1, 2, Lotta Edholm, Lars Lundqvist, 2, Anders Ekegren, 2, Mark Klamberg, 2.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Ansvar för framtiden kräver framtidsidéer

Försiktighet är en dygd i politiken liksom i andra sammanhang, men liksom alla andra dygder bör den inte gå till överdrift. Det femte jobbskatteavdraget, vars betydelse är liten i jämförelse med de redan genomförda inkomstskattesänkningarna, är motiverat att avstå från i detta skede av flera skäl. Efter att de andra tre Allianspartierna signalerat detta, kom så det av försiktighet anbefallna beskedet från de moderata finans- och statsministrarna. Gott så.

Ansvar för Sverige demonstreras genom att hålla hårdare i statens finanser. En nyväckt finansiell oro och försämrade ekonomiska utsikter, i vår omvärld men också i Sverige, är skäl att tänka och prioritera om bland utgifter och inkomster. Det förmedlar trovärdighet och ger säkerligen en del dylika politiska poäng. Men ansvaret för Sverige innebär mer än så. En regering som vill styra landet på en positiv kurs mot framtiden behöver ha idéer för hur den framtiden ska se ut, och hur vi ska nå dit.

I osäkra tider är det inte läge för samma agenda som när hjulen snurrar obehindrat – men det är i högsta grad ett läge som kräver en agenda. I kristider kan nya tankar födas och nya sammanhang uppdagas. Det kan rentav vara helt rätt läge att sjösätta reformer som tidigare fått stå tillbaka eller ansetts inte passa in.

Framtidssatsningar som skulle stärka Sverige långsiktigt och säkerligen välkomnas av många är investeringar i infrastruktur. Såväl underhåll av befintliga järnvägsspår och vägar, som nysatsningar behövs för ett konkurrenskraftigt Sverige, för att få växande storstadsregioner att hålla ihop, och ge mellanstora och små städer och landsbygd goda förutsättningar. Eller enklare uttryckt, för att människor – och varor – ska kunna ta sig fram, i tid.

Forskning och utbildning är givetvis också mycket väl motiverade. Och Folkpartiets omhuldade satsning på läraryrket, med löner och karriärvägar, vore väl en i högsta grad passande reform i dessa tider – en tydlig prioritering av ett område som kan ge fler duktiga studenter incitament och inspiration att tänka sig en karriär i det viktigaste yrket för en bra framtid.

En skattesänkning som kostar mindre, skulle ha stor effekt (förmodligen positivt netto för statskassan), men som inte alltid är så enkel att motivera, är förstås sänkta marginalskatter – slopad värnskatt och även höjd brytpunkt för statsskatten.

Ansvar för hela Sverige demonstreras för övrigt också av en, senkommen men efterlängtad, förändring av sjukförsäkringen. De nödvändiga reformer som gjordes tidigare för att ge människor chans att komma tillbaka i jobb, istället för att passiviseras i sjukskrivning och utanförskap, får nu förhoppningsvis de kompletteringar som behövs. De människor som berörs, och hittills riskerat att hamna i kläm, är kanske inte så många – men att få en mer individuell och mänskligare bedömning som gör att vi verkligen kan tala om en fungerande sjukförsäkring för dem som är sjuka, det är värt en slant även i dessa tider.

DN ledare 1, 2, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, ledareBrännpunkt 1, 2AB 1, 2. Några bloggare som kommenterat är ”Tokmoderaten” Antonsson, Thomas Böhlmark, Kent Persson.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,