I två dagar har stockholmarnas förtroendevalda debatterat 2017 års budget. Det handlar om mycket mer än pengar – inte minst i kulturdebatten och inte minst för oss liberaler.

En budgetdebatt handlar om värderingar, vilja, världsbild och den verklighet vi vill se i Stockholm de kommande åren. Vi liberaler talade om hur vi vill att Stockholm ska utvecklas de kommande åren, och om stadens plats i världen.

Om skola, simhallar och snöröjning som fungerar för alla, och om att se till att personer med funktionsvariationer kan verka som självständiga individer.

Nedan ser ni mitt inledningsanförande i kulturdebatten.

Ordförande, fullmäktige, stockholmare.

Kultur – det är något som skapas av människor, kulturaktörer och de som tar del av kultur, av proffs och amatörer. Kulturpolitiken handlar om att skapa möjligheter för dem. För alla, att både kunna skapa, medverka till och ta del av goda kulturupplevelser.

I dessa dagar känns det särskilt viktigt att ha en demokratisk, öppen och respektfull debatt – om just kulturpolitik, om yttrandefrihet och kultur för alla.

Kultur för alla stockholmare, kultur som inte är kommersiellt bärkraftig men viktig, kultur som ännu inte skapats men finns som idéer i människors tankar och latent i möten mellan människor: det är kulturpolitikens uppgift och existensberättigande.

Kultur gör sig bra för högtidstal. Men det är – som det mesta här i livet – mest slit och släp, och då talar jag inte främst om den kommunala kulturpolitikerns vardag. Att möjliggöra god kultur för alla stockholmare betyder att vi måste möjliggöra för dem som skapar kultur och konst. Det gäller professionella konstnärer, men också stockholmarna själva. Inte minst våra barn och unga i alla delar av staden – de som nu grundlägger kulturvanor, som är framtidens aktiva kulturkonsumenter, eller konstnärsproffs.

Möjliggörandet handlar om moderna, tillgängliga och trygga bibliotek. De ska vara en frizon för fritt tänkande, lugn och kreativitet.

Möjliggörandet handlar om en kulturskola som måste nå fler, och att pröva nya grepp. El Sistema, som vi liberaler tog till Stockholms ytterstad, har varit en stor framgång som bör utvidgas.

Möjliggörandet handlar om att ha fokus. Resurser och kraft ska ägnas kulturens kärna. Inte att bygga upp nygamla byråkratiska strukturer, om än med goda syften.

Möjliggörandet ska lyfta nya aktörer som ytterligare kan berika Stockholms kulturliv. Det ständiga problemet med lokaler – tillgången, standarden och kostnaderna – borde kunna avhjälpas och plats ges för fler konstnärer och konstellationer, idéer och uttryck. Vi borde utreda hur staden kan underlätta tillkomsten av ett icke-kommunalt scenkonsthus. Och kulturens plats i stadsutvecklingen, med arbetsmöjligheter för utövande konstnärer i ateljéer, verkstäder och studior, och där kultur- och nöjesliv som stökar och låter också får plats, måste bli mer än vackra ord.

Möjliggörandet handlar sist och slutligen om att konsten och kulturen ska vara fri. Vi behöver stadfästa och förstärka principen om armlängds avstånd mellan politiken och kulturen – det har blivit tydligt igen denna mandatperiod. Vi avskaffade kulturstödsutskottet där politiker satt och bestämde i detalj om vilka som skulle få pengar, vi införde det nya framgångsrika kulturstödet. Nu är det dags att ta nästa steg: Ta ifrån kulturnämnden besluten om kulturstöd. Inför Stockholms kulturråd!

Med det yrkar jag bifall till Liberalernas budget för kulturnämnden.