Svensk skola har många utmaningar – men situationen är ingalunda nattsvart. Det finns gott om goda förebilder och framgångsexempel. Ett sådant är Landskrona, där Folkpartiets skolpolitik förverkligas.

Förra veckans PISA-resultat har satt skolfrågorna ännu mer i fokus, men en ensidig mörk bild är inte rättvisande för svensk skola. Reformerna som beslutats och genomförts av Folkpartiet och Alliansregeringen pekar framåt, och på lokal nivå kan man göra mycket – redan innan det åter-förstatligande av ansvaret för skolan som Folkpartiet också hoppas genomföra. I dagens SvD beskrivs Landskronas framgångar närmare av kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (FP).

Landskronas framsteg är imponerande: ”Från 2009 till 2013, har betygen i årskurs 9 ökat med 15 %, från meritvärde 178 till årets 206. 2013 ökade andelen elever som uppnådde kunskapskraven i åk 6 i de nationella proven i svenska, från 58 % (2012) till 88 %. I år steg vi 119 placeringar i Lärarförbundets ranking över bästa skolkommuner.” Och detta i en kommun som inte har de enklaste sociala och ekonomiska förutsättningarna.

Den stora utmaningen är ju nämligen en likvärdig skola, som håller ihop och ger kunskap åt alla elever. De vars kunskaper halkar efter är framför allt eleverna med sämre förutsättningar i bagaget. Att vi har fått många elever som själva, eller vars familjer, inte har så lång bakgrund i Sverige, är en extra utmaning.

Vad är då ”lösningen”? Kunskapsfokus, uppföljning, bra lärare och bra rektorer. Och att denna prioritering märks från högsta ort.

I skoldebatten bloggar i dag Martin Skjöldebrand, om ett mindre dramatisk perspektiv på PISA, Anna Lundberg med perspektiv från Hallstahammar, och Christer Sörliden från Skåne med perspektiv från såväl Helsingborg som Landskrona, Sivert Aronsson.