Fakta och kunskap är viktiga vapen mot extremister och ”fake news”. Men experterna kan inte vinna kampen mot populisterna – det måste vara politikens uppgift, skriver jag i tidningen NU.

De senaste dagarna har hört till de mest turbulenta i svensk inrikespolitik på länge. Regeringen har visat en oförmåga att sköta regerandets grundläggande uppgifter – att säkerställa rikets säkerhet – i samband med haveriet i Transportstyrelsens hantering av känslig information. Den största bristen har varit regeringens egen oförmåga att informera internt eller externt. Den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven har mot sin vilja tvingats skiljas från två av sina statsråd. I det sammanhanget känns kanske min sedan tidigare planerade krönika i Tidningen NU något apart – men budskapet är ändå giltigt. I tider när politikens traditionella former och innehåll ifrågasätts kan det vara lockande att lita till experter, men det är en förrädisk hamn att söka trygghet i. Populismens utmaningar kan bara mötas av politiska svar, om den liberala demokratin ska överleva.

Expertvälde inget alternativ till populismen

”Vi har fått nog av experter”. Uttalandet från en av de ledande Brexit-företrädarna skar i hjärtat hos många liberaler. Vi ser likaså med oro och fasa på Trump-administrationens förakt för vetenskapliga fakta inom t ex miljöpolitiken och kraftigt neddragna forskningsanslag. Vi är övertygade om vikten av aktuell kunskap – inte bara i medicin och naturvetenskap, utan också som grund för politiska beslut.

Finns dock inte en fara i att alltid luta sig mot experter?

Vetenskapliga metoder, matematiska beräkningar, experiment som kan upprepas: det är basen för vårt moderna samhälle. För maskinerna och tekniken vi omger oss med; sjukvården och medicinerna som blir allt bättre på att lindra och bota plågor som förföljt människan genom årtusendena; en ständigt ökande kunskap om världen och rymden omkring oss.

Vetenskapen riktar också blicken mot de samhällen vi bygger. Metoder som används för att studera våra institutioner och konstruktioner, roller och relationer, samveten och själsliv är annorlunda än naturvetenskapens. Vetenskapen inom juridik, humaniora och ekonomi ger inte lika säkra svar som i laboratoriet. Den rationella människan är inte alltid tillstädes. Lackmustestet är i samhällsvetenskapen bara en användbar språklig metafor.

Fakta från olika håll kan också ge motstridiga besked. Bygga en järnväg som möjliggör miljövänliga transporter men förstör naturvärden? Införa sanktioner som av erfarenhet är effektiva mot en diktatur, men som kommer drabba diktaturstatens civilbefolkning? Subventionera läkemedel som till en hög kostnad ger en liten förbättring jämfört med andra preparat? Vem gör prioriteringen?

Och värderingar: Hur kan deras riktighet ”bevisas”? Kan yttrandefrihet eller religionsfrihet motiveras med vetenskapliga metoder?

Människors värderingar, erfarenheter och förnuft är oundgängliga i samhällsbygget. Vi ska utgå från fakta, när fakta finns. I politiken ska vi lyssna till rekommendationerna från expertisen, forskare såväl som de som tillämpar kunskapen.  Avvägningarna måste dock göras av personer som är utsedda för att representera, som har fått förtroendet att fatta beslut. Jurister skriver lagtexter, men politiker stiftar lagar. Ekonomer räknar på finanserna, men politiker antar budgeten.

Politiker som struntar i forskning eller hittar på egna fakta, undergräver förvisso både vetenskapen och politiken. I försvaret mot Trump, Le Pen et al kan vi dock inte gömma oss bakom sakkunniga, vetenskapsmän och domare. Den faktaresistenta populismen behöver ett politiskt svar.

En viktig liberal värdering är givetvis i vetenskapens frihet. Forskning och fakta ska inte styras av politiska agendor av vad som är ”rätt” svar. Men – lika lite ska politiken styras av forskare. Med enbart hårda fakta för ögonen blir politiken otillräcklig.

I Platons idealstat är det experterna som styr. Den idealstaten är inte liberal. Vi ska värna kunskap och fakta. Men vi ska också vara tydliga med rollerna: Experter ger underlag. Politiker fattar beslut.