Etikett: sprutbyte

Kungsholmen, Publicerat, Stockholm, Trygghet, Välfärd

Tryggt Stadshagen

Hela Kungsholmen ska vara tryggt, för alla. I Stadshagen ryms både fler bostäder, och sociala verksamheter. Folkpartiet vill se konstruktiva lösningar kring t ex sprutbytesprogrammet. Det skriver tre liberaler i lokaltidningarna.

Kungsholmen är en av Stockholms tryggaste stadsdelar, om inte rentav den tryggaste. Det uppger Kungsholmsborna själva i enkäter. Den tryggheten måste gälla hela vår stadsdel (och hela vår stad). Samtidigt upplever vissa otrygghet vilket måste tas på allvar. Det kan handla om allt från bättre städning och parkskötsel över belysning, till kunskap och dialog om frågor som sprutbytet och andra sociala verksamheter.

Stadshagen är ett område med annorlunda karaktär än de mer tätbefolkade och kvartersbebyggda delarna. Här finns också flera av stadens sjukvårds- och sociala verksamheter: S:t Görans sjukhus, Norra Stockholms psykiatri, Stadsmissionen och sprutbytesprogrammet. Nu kommer även denna del av Kungsholmen att förtätas med fler bostäder, samtidigt som behovet av sociala verksamheter kvarstår. Vi i Folkpartiet anser att det är viktigt att vi kan skapa trygghet för alla invånare i vår stad – barnfamiljer, äldre, idrottare, men även de som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. Om detta skriver tre Kungsholmsliberaler – Maria Johansson, Magnus Liljegren och jag – i veckans Mitt i – se nedan. Uppdatering 21 oktober: Vi skriver också i Vårt Kungsholmen/StockholmDirekt. 

Tryggt och städat i Stadshagen

MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015.
MITT I Kungsholmen 13 oktober 2015. Klicka för större bild.

Många delar av Kungsholmen utvecklas i snabb takt. Stadshagen öster om Hornsberg är nästa steg – här kommer det också bli fler bostäder och verksamheter, inte minst vid Stadshagens IP, vilket kommer att bidra till ökad trygghet. Men redan nu behöver vi göra åtgärder för att öka tryggheten och trivseln.

Sjukvård och sociala verksamheter finns i Stadshagens närhet. Det är viktiga funktioner för att alla stockholmare ska känna trygghet, även den som lider av missbruk, hemlöshet eller psykisk sjukdom. En viktig verksamhet är sprutbytesprogrammet, som sannolikt kommer att permanentas. Då är det viktigt med en dialog i lokalsamhället. Att sprutbytet bör finnas på fler platser och med en mobil verksamhet, inte bara på Kungsholmen, är en tanke som är viktig att utveckla.

Otrygghet handlar också ofta om hur närmiljön ser ut. Där finns en del att göra. Parker behöver skötas, bänkar repareras, klotter saneras, belysningen förbättras, papperskorgar finnas – och tömmas. Det är små, vardagliga åtgärder som kan bidra till ökad trygghet.

Stadshagen ska utvecklas, och enkla men viktiga steg kan tas redan nu. Så får vi ett Stockholm och Kungsholmen med plats för alla.

Maria Johansson (FP)
vice ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd

Rasmus Jonlund (FP)
kommunfullmäktige

Magnus Liljegren (FP)
ordförande Folkpartiet Liberalerna Kungsholmen

Liberalerna & andra, Rasmusliberal 2014

Din kandidat?

Med en månad kvar till valet lanseras i dag SVT:s valkompass. Där kan du ta del av tusentals riksdagskandidaters profiler, om vilka vi är och framför allt vad vi tycker i en lång rad frågor – även utanför våra egna favoritområden. Det ger stor transparens och god information till väljarna.

Rasmus_valkompassMinskade inkomststkillnader är inte något eftersträvansvärt – till skillnad från omfördelning av makt från män till kvinnor. Föräldraförsäkringen bör delas mer lika, Sverige borde gå med i Nato och skolan ska förstatligas. Det är några av mina svar på frågorna i SVT:s valkompass – och de borde inte vara någon överraskning för den som har läst min blogg och annat jag har uttryckt. En av de stora fördelarna med valkompassen är dock att jag och andra riksdagskandidater som vill delta måste svara på en mängd andra frågor än dem vi vanligtvis ägnar oss åt.

För den väljare som vill göra ett informerat och välgrundat val av kandidat och parti kan SVT:s tjänst därmed vara till stor nytta – den som blir invald i riksdagen, eller för den delen kommunfullmäktige (dit jag också kandiderar) eller landstinget, förväntas ju ha en uppfattning och fatta beslut inom alla politikområden. Inom en partigrupp delar man förvisso upp ansvaret och bevakningen av olika frågor mellan sig, men som f0lkvald har man ett helhetsansvar – ett förtroende från väljarna.

Väljarna har rätt att förvänta sig transparens och politiker som står för vad de gör, och vad de tycker.

Prestige och oförmåga att ändra sig är ingen fördel i politiken. Konsekvens är förvisso en dygd, ”flip-floppande” sällan en fördel. Men däremot är det bra att kunna ändra sig. En av de bra frågor som kandidaterna har fått svara på i SVT:s valkompass är om det finns en fråga där man ändrat ståndpunkt genom åren; jag angav min alltmer övertygade republikanism men kan säkert ange fler. Valfrihetens värde och de fördelar som privata aktörer kan tillföra i välfärden är något jag i början av min politikerbana var skeptisk till, men har blivit mer övertygad om. Sprutbyte för injektionsmissbrukare är en annan fråga där jag nu anser att försök behöver göras. Kvotering i bolagsstyrelser riskerar, som mitt svar i kompassen indikerar, att bli en fråga där min åsikt förflyttas – om inget mer händer.

Prestigelös förmåga att utveckla sina åsikter, ta intryck av ny kunskap och nya argument, är en bra egenskap i livet – och i politiken. Men lojalitet, ryggrad och konsekvens är också bra att ha. Jag hoppas att mina svar och åsikter matchar dina – annars är jag beredd att försvara mina ståndpunkter, och försöka övertyga dig.

Jämlikhet, Stockholm

Inga utsatta på min bakgård?

I en storstad finns alla slags människor. Även de som inte har lyckats så väl i livet, som behöver vår hjälp, behöver få finnas i  vår stad. Även det glömda Sverige och Stockholm behöver få synas, också i dina och mina kvarter.

I höst genomförs provvalen i Folkpartiet i Stockholms stad. Jag kandiderar till riksdagslistan och till kommunfullmäktigelistan (provval mellan 20 oktober och 3 november). Se inlägg under kategorin ”Rasmusliberal 2014″.

Bilden lånad från gbgmma.se ang deras klädinsamling för hemlösa.
Bilden lånad från gbgmma.se ang deras klädinsamling för hemlösa.

Stockholm är en huvudstad som vill bli en världsstad. En av de saker som lockar människor, företag och idéer är mångfalden av andra människor, toleransen, respekten. Men i en sådan stad finns också vinddrivna existenser, människor som inte har lyckats så väl i livet, människor som inte vill eller kan ta del av samhället på samma sätt som vi.

En del av dem söker sig hit från andra, mindre lyckosamma förutsättningar eller mer diskriminerande länder inte så långt bort – för att plocka bär, tigga eller försöka hitta någon slags sysselsättning och inkomst för att förbättra livssituationen för sig och de sina. Som de rumänska romer som har uppmärksammats mycket under det senaste året. Och EU-medborgare som kommer till tiggeri och hemlöshet, och är så desperata att de nu börjar ha med sina barn.* Andra har fastnat i beroendets klor och riskerar hälsa och liv både genom sitt missbruk och genom smittspridning och andra risker. Som de som nu får hjälp att byta smutsiga sprutor mot rena, och samtidigt får en kontaktväg in i beroendevården och annat stöd, i vårt fyraåriga sprutbytesförsök.

Även de finns, och förtjänar vår medmänsklighet och respekt, och måste få synas i staden. Självklart ska olika sociala verksamheter ha god säkerhet och dialog med omgivningen. Självklart ska människors oro tas på allvar. Men ofta ökar gör dessa verksamheter staden tryggare för alla.

Jag blir rent ut sagt förbannad när jag hör förslag och idéer om att försöka dölja dessa ”problem”. Hemlösa, missbrukare, tiggare och andra försvinner inte för att vi önskar. De går inte att bygga bort eller ”sanera”. Människor kan inte förbjudas att finnas.

Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) inviger sprutbytesverksamheten, ett fyraårigt försök lokaliserat till S:t Görans sjukhusområde. Flankerad av chefen och infektionsläkaren Martin Kåberg och chefssjuksköterskan Fredrik Lindström. I bakgrunden bl.a. landstingsrådet Gustav Hemming (C).
Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) inviger sprutbytesverksamheten, ett fyraårigt försök lokaliserat till S:t Görans sjukhusområde. Flankerad av chefen och infektionsläkaren Martin Kåberg och chefssjuksköterskan Fredrik Lindström. I bakgrunden bl.a. landstingsrådet Gustav Hemming (C).

”Not in my backyard” är ett uttryck som ofta hörs i stadsbyggnadssammanhang. Gärna fler bostäder, men inte i våra kvarter. Förtäta gärna staden, men inte här. Det kan vara nog så besvärligt och gör att vi inte kan bygga alla de bostäder vi skulle vilja och kunna lika snabbt.

När ”NIMBY”-rösterna höjs mot de socialt utsatta blir det mer känslosamt. Det uttrycks ofta som oro för barnen. Kunskap och erfarenhet om att de olika sociala verksamheter det handlar om oftast inte kan kopplas till ökad otrygghet eller brottslighet (ibland tvärtom) brukar väga lätt. Man vill helst att det glömda Sverige och Stockholm förblir glömt och gömt.

Jag undrar vilka barn man vill uppfostra om de aldrig ska få se en missbrukare eller en hemlös person.

Vi kan och ska arbeta med näbbar och klor för att hjälpa utsatta människor på alla sätt vi kan. Vi behöver mer öppna och uppsökande verksamheter. Vi ska inte glömma en enda person. Och vi ska inte gömma undan någon.

*I dag skriver DN STHLM om utsatta EU-medborgare som kommer till Sverige med sina barn. Jag gläds över den breda partipolitiska stöd som verkar finnas för insatser för hemlösa, även från andra EU-länder. Och jag gläds över det Göteborgsinitiativ som möjliggör en öppen förskola även för barn till sådana utsatta medmänniskor från andra EU-länder. (Sistnämnda länken från prenumerantsajten dagensnyheter.se är tillgänglig i ett dygn.)